A mad angel

Imorses tänkte jag överraska M genom att laga frukost till honom. Sagt och gjort. Pannkakor. Ja, ni som har varit med ett tag vet ju att jag har försökt att laga pannkakor flera gånger förut med minst sagt blandat resultat. Med en man som är allergisk mot gluten, laktos, äggula och nötter blir nämligen pannkakor en ganska stor utmaning. Men den här gången tänkte jag hoppa på bloggtrenden med bananpannkakor. 

 

Jag blev inspirerad av det här inlägget och tänkte att tar jag bara bort gulan i ägget borde det ju fungera. Lägger jag sedan till en äggvita borde det ju kompensera för de borttagna gulorna. Så sagt och gjort. En banan mosades, ägg knäcktes och sedan var det bara att röra. I med lite bakpulver och en nypa salt och så var smeten klar. Sedan var det dags för stekning. Massa smör, trots teflonpanna, och sedan i med smeten.

 

- Detta KAN ju bara inte gå fel, tänkte jag. Jag måste ju verkligen vara världens bästa flickvän.

 

I med mer smör, vända försiktigt, på med fläkten. Jo, men det här börjar ju lukta gott. Duka bordet, fram med hallonsylt och rostat bröd. Leverpastej och kaviar. Te i muggen. När M sedan kom stapplandes upp var jag förfärligt nöjd över mig själv. 

 

Resultatet?

 

Ja, enligt M smakade det som välling med hallonsylt. 

Åter till receptletandet.

 

Jag har försökt att göra pannkakor.. igen. Inte heller denna gången använde jag varken ägg, gluten eller laktos. Modigt tyckte M, men skam den som ger sig tyckte jag. Denna gången testade jag att göra pannkakor med sojamjöl. För det hade jag nämligen hört skulle vara bindande. Sjukt bra, tänkte jag, eftersom äggersättning uppenbarligen inte fungerade så bra i just pannkakor. Så jag satte igång och gjorde smet. 

 

Sojamjölk och sojamjöl åkte ner i skålen. Och så vispade jag. Sedan tänkte jag att det skulle bli lite extra lyxigt med laktosfri vispgrädde i. Då blir de nog tjocka och fina. Men icke. Det visade sig väldigt snabbt när jag började steka pannkakorna. När jag först hällde i smet i pannan började den koka istället för att stekas. Det såg ut som om jag bara hällt i vatten. Redan där borde jag ju gett upp hela försöket, men jag hade fortfarande ett litet hopp om att det skulle gå att rädda det hela. Det gjorde det inte. Och värre blev det när jag skulle vända åbäket. Det fastnade i pannan och vägrade ge med sig. Men till slut så gick det. 

 

De blev lövtunna. Det var nästan så att man kunde se igenom dem. Men jag kände mig ändå ganska nöjd över att överhuvudtaget ha lyckats steka dem på båda sidorna. Och hur illa kunde de egentligen smaka? Med massa sylt på skulle de väl ändå kunna gå ner. Det gjorde de inte. De smakade bara mjöl. Och det spelade ingen som helst roll hur mycket sylt jag öste på. Det gick bara inte. Inte ens M klarade av att äta det, så det var bara till att kasta. Och ni som känner mig vet att jag inte kastar mat om det inte verkligen är kris. Men det kan man lugnt säga att det var den här gången. Det blev potatis till middag istället. 

 

Jag har förresten fixat en egen pannkaks-kategori nu. Det kändes helt rätt att samla alla mina allergipannkakor  på ett och samma ställe. 

 

Jag tänkte jag skulle laga pannkakor till kvällsmat. Förra gången jag gjorde det utan vare sig laktos eller gluten gick det ju jättebra! Så jag satte igång idag igen. Men denna gången uteslöt jag även äggen. Big mistake. Ägg är tydligen en väldigt central del i just pannkakor och visade sig inte vara den mest lämpliga ingrediens att utesluta. Konstigt nog. Jag hade ju ändå äggersättning i, men det funkade inte alls. 

 

Det började väldigt bra. Smeten var dock något vit, men det har jag liksom vant mig vid. Det blir så när man inte har ägg i. Så jag hällde smeten i stekpannan och började. Först såg det ut som vilken pannkaka som helst, men ju längre jag stekte den, desto mer svällde den. Och desto mer den svällde, ju mindre klar blev den. För det blev plötsligt mer och mer pannkaka att få klar. Så när ytan var klar, var mitten långt ifrån färdig och för att slippa servera svarta pannkakor försökte jag istället vända det hela så att jag kunde få klart det från andra sidan. Men det gillade inte pannkakan alls! Istället motarbetade den mig med full kraft. Den kletade fast sig i stekspaden och i stekpannan, vägrade släppa taget, rullade ihop sig och ville definitivt inte vända på sig. Så istället för att steka en fin och rund pannkaka på andra sidan slutade det med att jag stekte en liten boll av gröt. 

 

Och så där fortsatte det med varenda pannkaka. Det började bra och slutade med en grötboll. Grötbollarna serverades sedan till en minst sagt misstänksam man tillsammans med sylt och grädde. Det smakade fortfarande pannkakor, men i grötform. Mycket mystiskt. Men skam den som ger sig. Nästa gång får jag väl prova någon ny kombination. Någon gång måste det väl bli bra? 

 

Det började bra..


..och slutade i katastrof.

Pannkakor förklädda till alien-moderkaka.