Toy stories - Den djurälskande pojkvännen.

Kommer ni ihåg att jag startade upp en ny kategori för ett par månader sedan? En kategori jag valde att kalla Toy Stories? Det kom ett inlägg, sedan blev det inte så mycket mer. Och det var ju inte på grund av att historierna tog slut. Nej nej. Istället var det väl så att inspirationen försvann. Men nu gör den ett gästspel, så jag tänker att vi tar oss an en ny historia. Och bara för att friska upp minnet: Jag jobbade i en sexshop för X antal år sedan och det här är en historia från den tiden.
 
Den djurälskande pojkvännen
 
Det var en eftermiddag som vilken som helst. Jag stod väl och pysslade med lite av vart kan jag tänka mig: Prismärkte varor, hängde saker på plats, vek kläder. Ja.. Allt som nu kan behöva göras i en sexshop. Det är ju som vilken annan butik som helst, bara det att många kunder känner att de måste dricka alkohol innan de kommer in. Det var för övrigt en av de vanligaste frågorna jag fick när jag jobbade där.
 
- Hur är det att jobba här? Liksom.. Egentligen?
 
Sedan tittade kunderna på mig med stora, förväntansfulla ögon. Jag fick alltid en känsla av att de väntade på att jag skulle komma med någon lång utläggning, att jag skulle komma med något smaskigt och chockerande. Helst någon riktigt, riktigt spännande som deras vildaste fantasti aldrig skulle kunna ha tänkt ut själv. Och de blev alltid lika besvikna. För mitt standardsvar var att det var ungefär som att jobba på H&M. Det var det dock aldrig någon som trodde på. Men, jag menar, hur stor skillnad är det egentligen på butik och butik? Syftet är ju det samma. Hjälpa kunder, sälja varor och tjäna pengar. Det enda som skiljer sig åt är ju varorna. 
 
Nåja. När jag som bäst stod och torkade damm någonstans kom det in en ung tjej. Jag kan tänka mig att hon var någonstans i tjugoårsåldern. Jag la märke till henne på en gång för det var liksom något som inte stämde helt. Det var något mer utöver den vanliga nervositeten som syntes hos många av kunderna. Hon verkade stressad. Hon kom inspringande i någon form av hukande ställning med blicken fastlåst i golvet. Jag fick en känsla av att hon, om hon hade fått välja, helst hade varit osynlig. Så med en tanke om att jag kanske kunde lugna henne gick jag fram.
 
- Hej! Vad kan jag hjälpa dig med idag? 
 
- Hej.. Oj.. Eh.. Jag vet inte helt om du kan hjälpa mig. Det här är så himla pinsamt. Jag vet liksom inte helt vem jag ska prata med. 
 
Orden kom i en rasande fart och jag minns att jag fick en känsla av att hon hade övat innan. Innan jag ens hann komma med några lugnande ord fortsatte hon. 
 
- Du förstår, det är nämligen så att jag är tillsammans med en kille och jag älskar verkligen honom.. Och vi har det bra och vi har varit tillsammans länge men för inte så länge sedan berättade han för mig att han tänder på djur. Och jag vet liksom inte helt vad jag ska göra. Jag älskar ju honom! Han vill liksom se filmer med tjejer som har sex med djur. Jag tänder verkligen inte på det, men han gör det. Och vi har försökt att köpa filmer tidigare med djur i, kaniner och hundar och så.. Men han tycker att det är för smått. Han vill liksom ha större djur, typ hästar och kor och sånt. Har ni det? 
 
Ska vi trycka på paus här? Detta utspelade sig någonstans år 2007-2008. I Sverige kom det en lag om att tidelag, alltså könsumgänge mellan människa och djur, blev olagligt och straffbart den 1 april 2014. När det här utspelade sig var det alltså fortfarande inte straffbart att varken utföra handlingar med djur eller inneha och/eller sälja filmer med sådant innehåll. Vi kan väl bara lugnt konstatera att Sverige var löjligt sena med att göra någonting åt det. Men det är i alla fall olagligt nu och det tror jag att de flesta av oss är otroligt tacksamma för. Men just då hade jag inte så många andra svar att ge henne än: 
 
- Nej. Vi har inte några sådana filmer. Vi i den här butiken har valt att inte sälja filmer med sådant innehåll av etiska skäl. 
 
- Ja. Jag förstår det! Och jag håller helt med er. Men jag älskar verkligen min pojkvän och det är det här han tänder på. Jag vet liksom inte vad jag ska göra. Vad ska jag göra..? Jag älskar ju honom..
 
- Jag vet dessvärre inte.. 
 
- Nej.. Vet du någon annanstans där de kanske säljer sådana filmer? 
 
- Nej, det vet jag inte. 
 
- Nej.. 
 
Och medan hon intensivt försökte blinka bort tårarna ur ögonen lämnade hon butiken. Kvar stod jag och visste inte helt vad som egentligen hade hänt.
 
Det här är en sådan där historia som jag bär med mig. Jag har i snart tio år undrat hur det gick för henne. Gjorde hon slut? Blev hon utsatt för saker hon egentligen inte ville? Blev hon manipulerad att gå med på saker för "kärlekens skull" som hon inte var bekväm med? Jag kommer ju aldrig att få svar på mina frågor, men hon lever med mig och jag sänder henne en tanke ibland. 
 
Jag hoppas att hon har det bra. 
 
 
Taggar: Sexshop, Tidelag, Toy stories;

Tjugo-någonting år gammal igen.

Klockan är kvällen och det är midsommarafton i Sverige. Jag kan tänka mig att de flesta tillbringar kvällen på någon form av galej som involverar mat, blommor och alkohol. Själv börjar jag komma till liv först nu. För istället för att fira idag var jag ute igår. Tillsammans med tre kollegor var jag ute och slog klackarna i taket. 
 
Mina kollegor ja. De är för övrigt 24 och 25 år. Och.. Det är ju inte jag. Men jag tror gärna att jag är det när jag umgås med dem. Så för en kväll låtsades jag som om jag återigen var tjugo-någonting år gammal och betedde mig precis därefter. Jag sminkade en av tjejerna, jag drack vin som om det inte fanns en morgondag, jag skrattade högt och hjärtligt.. Ni vet, så där som det blir när skrattet kommer inifrån. Jag plankade på bussen, jag dansade tills jag blev svettig, jag argumenterade med väktare som inte ville släppa in oss och jag åt pommes på McDonalds på vägen hem. Och som vanligt var det först när jag kom hem som jag verkligen kände exakt hur många glas jag fått i mig. 
 
En kväll där jag fick återuppleva mina tjugoår. 
Det är tur att det inte händer så ofta. Det hade jag aldrig orkat längre.. 
 
 
Taggar: Kollegor, Rund under fötterna, Utgång;

Kroppen minns.

Jag såg dig. För första gången på år, såg jag dig. Det vara bara en millisekund men det räckte för att ge mig hjärtklappning och adrenalinpåslag. Och du såg mig. Du stirrade. Och det var antagligen den där blicken som gjorde att jag upptäckte dig, det som gjorde att jag tittade åt ditt håll. Du hade solglasögon på dig, men den där genomborrande blicken gick inte att ta miste på. Och hela jag började skaka. 
 
Jag låtsades som om jag inte såg, som om jag inte hade en aning om vad som stod på andra sidan gatan. Jag ville inte ge dig den tillfredställelsen. Det kändes inte som om jag fick panik, men jag kunde inte för mitt liv få händerna att sluta skaka. De fortsatte en halvtimme efter att jag lämnat platsen. Bara jag skriver om händelsen nu, veckor efteråt, börjar mina händer skaka igen. För vet du? Kroppen minns. 
 
Jag är expert på att bortförklara, låtsas som om jag inte blir påverkad, inte skadas. Men kroppen minns mer än hjärnan vill erkänna. För plötsligt kom allt rusande tillbaka till mig. Dina händer runt min hals, knakandet i underarmen när du höll fast mig, motviljan med att få in fingrar i delar av kroppen jag inte godkänt. Du slog aldrig. Skulle aldrig slå. Men du skadade mig på andra sätt. Och kroppen reagerade plötsligt som om den sett ett rovdjur av det värsta slag. 
 
Du tror att du var bra för mig, men att jag fortfarande går i terapi för att bearbeta vad du gjorde kommer du aldrig att förstå. Du skadade mig mer än någon annan någonsin gjort. 
 
Du tillhör en period av mitt liv som jag överlevde.
Och du kommer aldrig att kunna skada mig igen!
Taggar: Kroppen minns;