Som vuxen är det inte alltid så lätt att skaffa nya vänner. Jag vet inte hur många gånger jag har hört kommentaren "Barn har det mycket lättare! De går bara fram till varandra och börjar leka eller så frågar de om de ska bli vänner". Och jag måste ju erkänna att jag har haft den här tankegången jag också. Jag vill liksom inte vara ivägen. Tänk om önskan om att bli vänner inte är ömsesidig? Tänk om personen redan har tillräckligt många vänner. Men sedan började jag fundera.. Varför krångla till det så mycket? Varför inte bara anamma barn-tekniken även som vuxen? Och blir det fel så blir det fel. Inte mer med det. Så häromdagen gjorde jag exakt det. Jag skaffade mig en ny kompis genom att helt enkelt fråga rakt ut.
Jag skulle sälja ett par skor på finn.no (norska motsvarigheten till blocket) och hem till mig dök det upp en svensk tjej i min egen ålder. Så medan hon provade skorna och konstaterade att de passade började vi prata. Och så pratade vilite till. Och ännu mer. Och efter 15 minuters intensivt pratande bestämde jag mig för att bara vara helt ärlig.
- Ja. Alltså.. Jag vet att det inte är så här vuxna ska prata, men jag struntar i det. Så alltså.. Skulle du typ vilja ta en fika en dag för att se om vi kan försöka bli kompisar?
Och svaret jag fick var ett rungande "Ja!". Såklart. För alltså.. Vem skulle inte bli glad för en sådan fråga? Så när vi bestämt att vi skulle se om vi kunde bli vänner bjöd jag helt enkelt in henne till att dricka öl med mig. Så efter två öl, en flaska bubbel och många timmar senare hade vi gått igenom ämnen som religion, jobb, ångest, katastroftankar, terapi och Sverige vs. Norge.
En ny kompis en måndagkväll alltså.
Det gäller att se möjligheter i alla situationer.
