Arbetsmoral.



Bara för att Norge och Sverige ligger bredvid varandra betyder det inte att vi har samma syn på arbete. Det fick jag erfara häromdagen när min chef i butiken frågade mej om jag har ADHD. Hon tyckte nämligen att jag sprang omkring hela tiden och konstant hittade på saker att göra. Mitt spontana svar på det blev:

- Eh.. nä.. det kallas att arbeta.

Visst har vi väl alla hört talas om att svenskar är populära i Norge för att vi enligt rykte ska ha en högre arbetsmoral, men det här är ju bara fånigt. Kan arbetsmoralen bland norrmän verkligen vara så låg att till och med chefer misstar effektivitet på jobbet för en neurposykiatrisk funktionsnedsättning? (Japp, så långa ord kan jag.) Det hade jag verkligen inte väntat mej. Men man lär sej någonting nytt varje dag.

Könsroller.

Att vara man på 50-talet skulle jag kunna vänja mej vid tror jag. Det känns nämligen som om det är dithän det har burit. I alla fall om man ska titta på dom typiska könsrollerna i det här hushållet. Här är det nämligen jag som jobbar, som kommer hem sent på kvällen, som direkt får en öl i handen och kan sätta mej ner vid ett dukat matbord och börja äta. Lettland i sin tur är hemma hela dagarna, städar, lagar mat och passar upp på mej. Känns sjukt bra måste jag säga. Jag skulle kunna tänka mej att fortsätta detta livet.. så länge jag får fortsätta att ha augstpapēžu kurpes* på mej.


*Och för er med bristande kunskaper i det lettiska språket:
augstpapēžu kurpes = högklackade skor.

Filmkväll.

Jag har äntligen bakat här i Oslo! Jag och (o)kända Mikael gjorde chokladbollar igår.. hemma hos honom. För inte försöker jag mej på att baka någonting i vårt sunk-kök igen efter förra veckans missöde. Vi fresstylade dom helt från grunden. Fast det var nog egentligen jag som stod för freestylandet, för efter att jag fått förklara för Mikael att chokladbollar varken innehåller ägg eller mjöl fick han inte vara med och bestämma ingredienser längre. Men det blev himlans bra måste jag säga. Vi slängde i en banan också, så att det blev banan-och-chokladbollar. Lite vuxna så där, ja näst intill nyttiga faktiskt.. typ. Rekommenderas!

Det som ännu mer rekommenderas är att man har någon som rör ihop smeten åt en.. I alla fall om man är som jag och inte tycker om att bli kladdig. Så Mikael fick sköta rörandet medans jag skötte ingredienserna. Jag tror att vi fick till den perfekta uppdelningen faktiskt. Sjukt bra.

Sedan satt vi i soffan och tittade på film och käkade banan-och-chokladbollar. Att filmerna sedan sög var ju rätt synd.. Dom sög faktiskt så pass mycket att jag inte ens kommer ihåg vad dom heter. Mikael däremot ansåg att filmerna var hur bra som helst. Tror att han och jag kommer att få samma filmproblem som jag och Julia alltid haft. Det jag anser är bra tycker Julia suger, och tvärtom. Vi gjorde hela tre försök att hitta en film som vi båda gillade, men eftersom han bara valde dåliga filmer hela tiden slutade kvällen med att jag somnade i soffan.

Nä.. nästa gång ska vi banne mej ha Saw-marathon!