Den hårdrockande mormonen.

Trummis. Långt hår. Musklig. Hård på utsidan. Snäll inuti. Hårdrockare. Det lät ju bra, det gjorde det. Men den där mannen som kom gående mot mig var allt annat än det. Istället för en lång och ståtlig man kom det en person som var knappa centimetern längre än mig med ryggsäck på ryggen. Vem har ryggsäck på stan?! Dålig hållning, sökande ögon och.. vänta här nu. Haltade han? Det var inte långt ifrån att jag vände på klacken och gick åt motsatt håll. Instinktivt visste jag att det skulle bli en sådan där dejt som folk i efterhand skulle fråga mig om jag verkligen varit med om. 
 
Jag hann dock inte mer än att rygga ett par centimeter innan han stod bredvid mig. Och så kom den där obekväma delen när jag kände mig tvungen att ge honom en kram. När blev det egentligen regel på att alltid kramas? När blev det oartigt att ta i hand? Jag ville inte ens kramas som liten men det spelade ingen roll. Istället blev jag framsjasad med en bestämd föräldrahand i ryggen. Och det där sitter i. Vi bestämde oss i alla fall för att gå till en pub i närheten. Och efter att ha beställt en öl (till mig) och ett glas vin (till honom) satte vi oss ner. 
 
- Allt du tror att du vet om hårdrockare kan du lika gärna glömma. Jag är ungefär motsatsen av alla fördommarna. Jag dricker inte öl, jag är snäll och jag lyssnar på annan musik än bara hårdrock.
 
Och med den kommentaren fick jag min bekräftelse på att det inte kunde bli mer fel. För som vi alla vet är jag gammal musiker och jag har hängt en del i så kallade metal-kretsar. Tyckte han att jag såg ut som någon utan koll? Han berättade sedan att han hade social fobi, var uppvuxen i en mormonfamilj, inte drack speciellt mycket alkohol och alltid blev tillsammans med tjejer med grava psykiska problem. 
 
Yep. I know how to pick them. Så jag gjorde det jag vanligtvis gör när jag har en förstörd människa framför mig. Jag blev terapeut. Ser han själv ett mönster i sitt beteende? Kan det vara så att han väljer tjejer med psykiska problem för att han själv vill känna sig behövd? Är det ett enkelt val eftersom han då blir så upptagen med att ta hand om diverse flickvänner att han inte behöver ta tag i sina egna problem? Har han funderat på att gå i terapi för att ta kontroll över sitt eget liv? Men där blev det stopp. Terapi var inte att tänka på. Han menade nämligen att han var väldigt bra på att se sina egna mönster och lösa sina egna problem. 
 
...? 
 
Nåja. Sedan ville jag veta allt om hur det var att växa upp i en mormonfamilj. För ja.. Det visste jag ju ingenting om. Och allt jag inte vet någonting om tycker jag är jättespännande. Men efter fyra timmar (Japp.. Världens längsta terapisession) var han tvungen att springa till ett tåg. 
 
Och tre sekunder efter att han lämnat platsen ringde jag en kompis och beordrade henne att komma in till stan så att vi skulle kunna skratta åt eländet ihop. En timme senare fick jag ett sms om att han gärna ville ses igen. 
 
Det bemödade jag mig inte ens att svara på.
 
 
Taggar: DejtingDjungeln, Den hårdrockande mormonen, I know how to pick them;

Herr Selleri.

Som ni antagligen har insett vid det här laget så har jag varit med om en del knepiga grejer i DejtingDjungeln där ute. Därför fick jag en gång för mig att jag skulle detoxa mig själv. Därför presenterar jag nu för er:
 
Herr Selleri
 
Herr Selleri var ungefär motsatsen till allt annat jag erfarat i män. Ni vet, männen i mitt liv har normalt sett bestått av arbetslösa själar utan ambition i livet med psykiska problem. Ja men ni hör ju. Jag är uppenbart inte speciellt duktig på att välja män som är bra för mig. Så därför började jag gå ut med Herr Selleri. Han var stabil, hade en universitetsutbildning, fast jobb med bra lön utan uppenbara mentala problem. Han hade dessutom barn sedan tidigare vilket jag såg som en fördel eftersom jag inte vill ha några barn själv.  
 
Så vi började träffas. Och han var trevlig. Vi fikade. Vi drack vin. Och han fullkomligt avgudade mig. Jag kunde säga precis vad som helst och det enda resultatet var att hans ögon växte av fascination. Och alltså.. Missförstå mig rätt, det är fantastiskt att vara avgudad. Och jag visste att Herr Selleri var en sådan person som var bra för mig. Jag behövde en man med någon form av stabilitet. En person som klarade av att hantera mitt kaos utan att dras med i det själv. 
 
Men alltså.. Ni känner väl till selleri? Den är jäkligt nyttig för dig men det är också den enda grönsaken du kan svälta ihjäl av samtidigt som du äter den. Du förbrukar nämligen mer kalorier när du äter den än vad grönsaken ger dig. 
 
Och vi kan väl säga att det var så det var med Herr Selleri också. Han var jäkligt bra för mig. För det var precis en sådan kille som behövdes som motpol till de där trasiga människorna jag normalt sett faller för. Men jag höll ju samtidigt på att dö av tristess. Vissa säger ju att det går att vänja sig till grönsakssmaken, något som antagligen stämmer.. Men när du är van vid kladdkaka med glass går det liksom inte att jämföra. 
 
Därför slutade jag snart att träffa Herr Selleri. Att gå direkt från det goda men farliga dessertfatet till en diet som inte smakade någonting var ett för stort steg. En bra detox, absolut, men något lite mer i mitten kanske skulle passa bättre.. 
 
Morotskaka kanske? 
 
 
Taggar: Dejting detox, DejtingDjungeln, Herr Selleri;

Muskelknutten.

Så vi fortsätter väl i denna djungel av konstiga dejtingerfarenheter. För jodå, visst finns det fler. Och nej, jag hittar inte på. Jag har faktiskt fått frågan flera gånger men nej, alla historierna har hänt på riktigt. Dessvärre. Men för att se det positiva i det hela så blir det ju bra bloggmaterial. Så med det avklarat går vi snabbt vidare till:
 
Muskelknutten
 
Muskelknutten och jag träffades på en fest. Och det här var en fest jag inte direkt skulle valt att gå till själv. Eller ja.. Vi kan väl säga att det i alla fall inte var den sorts människor jag normalt sett umgås med där. Jag var helt enkelt omringad av män med stora överarmar och små tröjor. Och eftersom jag inte tycker om muskler är ju inte det direkt den sorts folk jag brukar omge mig med. En av killarna hade till och med en sorts sandfärgad tröja på sig som var så lik hans egen hudton att jag hela kvällen trodde att han gick utan tröja. Och helt ärligt hade det nog varit bättre. Men sak samma. 
 
Muskelknutten kom fram till mig ganska sent på kvällen. Då påstod han att han hade tittat på mig sedan han kom men inte helt vågat komma fram. Och jodå, det förstår väl vem som helst att i ett rum fullt med muskliga män måste en liten tjej på 162 cm vara helt skräckinjagande. Men just då, i det sammanhanget, var jag bara otroligt tacksam över att någon hade lust att prata med mig om något annat än proteinpulver. Och han var trevlig. Det var han. Och där och då såg han inte så stor ut. Så vi bytte telefonnummer och bestämde att vi skulle ses en annan dag. 
 
Och så kom dejtingdagen. Jag hade råkat uttalat mig om att jag bor i stan för att jag inte gillar skogen och detta hade han tagit fasta vid. Han ville nämligen att vår dejt skulle ske i skogen. Och det spelade ingen roll hur mycket jag förklarade att det där med skogen inte var min grej, han ville bevisa för mig att jag hade fel. Alltså.. Redan där borde jag ha anat att något inte stämde, men jag var väl naiv så jag gick till slut med på en dejt i skogen. 
 
Men någon där uppe hörde mig och såg till att det regnade dagen vi skulle ses så skogsdejten blev inställd. Istället bestämdes det att vi skulle gå och ta en öl. Och det var först när jag kom gående emot honom som jag insåg hur jäkla musklig han var. Vi snackar överarmar i samma storlek som båda mina lår. Jaha ja. Det var då jag förstod hur lurad jag hade blivit av omgivningen på festen. 
 
Så efter en promenad hittade vi till slut ett ställe och satte oss ner. Och det tog inte många minuter förrän han började förklara för mig hur jag var. Och kom nu ihåg, vi hade bara träffats en gång tidigare på en högljudd fest. 
 
Du är väldigt självständig. Du är en kattmänniska. Du är en bestämd person. Du är säker på dig själv. Du vill helst bo i lägenhet. Du tycker inte om osäkra män. Du behöver någon säker i ditt liv. Du är det ena och du är det andra. Till slut hade han kommit med så många uttalanden om vem jag var som person att jag själv började bli osäker. Och alltså.. normalt sett tar det mig flera månader av psykisk och mental nedbrytning innan jag börjar bli osäker så ni kan ju tänka er hur bombarderad jag blev. Det blev mindre och mindre dejt och mer och mer försvarstal och rättelse. Jag tror knappt jag själv hann ställa en enda fråga till honom. Så det hela slutade med att han var helt säker på att han kände mig bättre än vad jag kände mig själv (alltså, det är inte den första mannen jag träffat som påstått det.. What's up with that?) samtidigt som jag inte visste en enda detalj om honom.
 
Alltså.. För att analysera det här lite. Borde det inte vara otroligt svårt att lära känna en annan person på det sättet? Och är det någonting som bara händer i relation till det andra könet? Eller tror ni att han gör det även när han träffar nya potentiella killkompisar? "Du vill bli min vän. Du gillar öl. Du har bra muskler." Det låter lite grottmännisko-aktigt, gör det inte? Själv tänker jag att det väl borde spara en jäkla massa tid på att ställa öppna frågor och lyssna på svaren istället. Och det leder ju till ett väldigt mycket trevligare samtal på det sättet. Men nej. Muskelknutten hade sin helt egna teknik. Härskarteknik tror jag det kallas. 
 
Behöver jag säga att vi inte sågs igen? 
 
Från tiden jag själv var muskelknutt.. Eller i alla fall så nära jag någonsin varit.
Taggar: DejtingDjungeln, Härskartekniker, Muskelknutt;