A mad angel

Sista themeparken för den här gången var Disney Worlds Epcot. Epcot är en park vars tema är en hyllning till människans upptäckter och skapelser. Hela parken består av olika små delar som representerar länder runt om i världen, bland annat Norge, Kanada, Frankrike och Kina. Det fanns också en gigantisk byggning i form av en boll som jag snabbt döpte till Globen. 

 

Inuti Globen kunde man göra en tidsresa. Från att jorden skapades hela vägen till framtiden. Man åkte ett tåg som tog en igenom alla viktiga händelser genom historien som gjort att vi hamnat där vi är idag. Man kunde också testa en massa saker i olika maskiner för att se energianvändningen till en stad, hur människokroppen är uppbyggd o.s.v. Mycket lärorikt. I alla fall för oss som brydde oss. De flesta föräldrar som var där lät nämligen barnen springa omkring och trycka på knappar bäst de ville. Föräldrarna själva satt på en bänk i mitten och väntade på att barnen skulle tröttna. Synd att de inte bara följde med runt och förklarade vad det egentligen stod på skyltarna och vad som hände när man tryckte på knappen. Nåja. Inte mitt problem.  

 

På Epcot fanns också den absolut bästa simulatorn jag någonsin varit med om. En simulator som gjorde att det kändes som om man blev uppskjuten i rymden! Och man fick trycka på knappar och verkligen känna sig som en astronaut. Hur bra som helst! Det var lätt det bästa på hela parken. Annars gick vi även här mest omkring och tittade. Tittade på hur de byggt upp de olika länderna, på folk, på fyrverkerier, på byggnaderna. Det var himla fint. Det var speciellt skönt att det inte var så mycket folk. Men det var det nog egentligen, men med tanke på att Epcot till ytan är mer än dubbelt så stort som Magic Kingdom kändes det inte som det. 

 

Ja.. Vi träffade visst Nalle Puh också. Fast jag tog inget kort med honom, för jag tycker han är elak. Jag menar, först river han ner Iors hus. Det var kanske inte meningen, men när han väl inser att det är det han gjort, erkänner han då? Näääää! Så det blev ingenting med det.

 

Sista dagen med themeparks i Orlando. Den här gången var det dags för Disney Worlds sista två parker; Disney Hollywood studios och Epcot. Dagen började, precis som dagen innan, med att vi blev infösta i en bil och blev körda till Disney Hollywood studios. Där blev vi sedan insläppta tillsammans med en annan kvinna än dagen innan, en som faktiskt kunde engelska den här gången. Och när vi kommit in och fått våra biljetter, tackade hon för sig och åkte därifrån. Så nu har man varit kriminell i Orlando också. Joråsåattde..

 

Vi startade dagen med att åka The Hollywood Tower Hotel. Ni kanske hört talas om det? Man sitter i ett säte bredvid varandra, sedan åker man omkring inuti ett "hotel" och får se en hel bakgrundshitstoria om att det spökar där. När man sedan gjort det förs vagnen genom ett mörker och plötsligt så släpps hela vagnen rätt ner. Tydligen sker detta på olika våningar varje gång, så det spelar ingen roll hur många gånger man åkt den för man kan ändå inte vara helt säker på när man ska släppas ner i avgrunden. På kortet vi köpte från åkturen ser jag helt skräckslagen ut, men det var mest för att jag kände att min väska höll på att försvinna. Säger vi. Men kul var det.

 

Lunchen intogs på världens sötaste restaurang, 50's Prime Time Café. Det var en restaurang där det kändes som om man plötsligt blivit skickad tillbaka till det amerikanska 50-talet. Det hela började med att man fick säga sitt namn hos den man bokade bord hos. Därefter blev man invisad i "vardagsrummet" där man fick titta på tv medans man väntade på att bordet skulle bli klart. Man blev sedan uppropad, på precis samma sätt man blev när man var liten. "M, kom in och ät!! Maten är klar!" När man sedan fått sitt bord kom servitrisen och hälsade en välkommen samtidigt som hon fastla vissa grundregler. Man fick till exempel inte ha armbågarna på bordet och man var tvungen att äta upp allt på tallriken. Maten i sig var sedan fantastiskt god. Speciellt efterrätten. Jag beställde in en brownie sundae. Det var två browniebitar med glass, vispad grädde, strössel, chokladsås, caramel popcorn, M&M's och naturligtvis ett körsbär på toppen. Herre gud vad jag åt! Gabriella beställde i sin tur in en milkshake. Hon fick in en hel liter. Minst. Helt bisarrt mycket. Som tur var fick hon ta med sig det hon inte orkade på en gång. Är ni någon gång på Disney Hollywood studios, se verkligen till att äta där!

 

De resterande timmarna i parken spenderade vi med att turistshoppa (det var ju trots allt sista dagen i Disney world), titta på en parad och lyssna på stand up komik. Annars gick vi mest omkring och tittade på folk. Och innan vi visste ordet av hade det blivit dags att bege sig iväg till den sista parken; Epcot. 

 

Så har vi kommit fram till parkernas park; The Magic Kingdom. Parken med slottet och Disneyfigurerna. Jag hade varit där en gång förut, 1993, så det var en stund sedan. Mitt minne av parken är sedan dess inte heller det bästa. Jag var bara åtta år och det enda jag kommer ihåg är att jag var trött och hade ont i benen men att jag inte fick varken sitta ner eller gå och lägga mig eftersom jag var tvungen att vara uppe och titta på paraden, trots att jag inte var det minsta intresserad. Så det var definitivt dags för lite nya minnen. 

 

Vi kom dit under eftermiddagen, och så fort vi fick syn på slottet började Gabriellas ögon lysa. Det var uppenbart det här hon hade väntat på hela tiden. Så det första vi gjorde var att åka tåg runt parken för att få lite översikt. Det var väldigt skönt att få sätta sig ner en sväng också. Jag menar, vi hade ju redan avverkat en park tidigare på dagen. Och efter det började turistandet. Jag och Gabriella sprang mest omkring med glittrande ögon, och efter att ha träffat en man i en butik som hällde glitter över oss, glittrade vi även i håret. 

 

Vi gick in i butiker, tittade på en show med Musse Pigg och grabbarna, tog miljoner med kort (nästan uteslutande på slottet) och när vi höll på som bäst stängde parken. Inte stängde stängde, men alla attraktioner som var utomhus stängde. På grund av vädret fick vi reda på. Det höll nämligen på att komma in ett åskoväder över parken vilket gjorde att de antagligen inte ville riskera att någon skulle få en blixt i huvudet. Då hade de väl blivit stämda.

 

Som tur var klarnade det upp ganska snart så att allt kunde öppna som vanligt igen. Så timmarna gick och vi gick och plötsligt var det dags för parad. En glittrande ljusparad när mörkret precis lagt sig. Dessvärre såg jag inte så mycket, för även den här gången var jag så brutalt trött i fötterna att det lockade mer att sitta ner bakom folkmassan än att stå längst fram och trängas. Men för att muntra upp mig och Gabriella hade M under tiden som praraden pågick gått och köpt en ballong till oss. Och inte vilken ballong som helst, en dubbelballong! Alltså, det var två ballonger i en kan man säga. Jag tror nästan att jag blev gladare än Gabriella! Med den stod vi sedan och tittade på fyrverkerierna över slottet.

 

Så the Magic Kingdom. Var det så bra som man gärna tror att det är? Svaret är väl nja. Det var för mycket barn. Det hade nog kunnat vara så där bra som man tror att det är om de bara hade satt en 18 års gräns på det hela. Parken i sig var bra, barnen som var i den var det inte.