Muskelknutten.

Så vi fortsätter väl i denna djungel av konstiga dejtingerfarenheter. För jodå, visst finns det fler. Och nej, jag hittar inte på. Jag har faktiskt fått frågan flera gånger men nej, alla historierna har hänt på riktigt. Dessvärre. Men för att se det positiva i det hela så blir det ju bra bloggmaterial. Så med det avklarat går vi snabbt vidare till:
 
Muskelknutten
 
Muskelknutten och jag träffades på en fest. Och det här var en fest jag inte direkt skulle valt att gå till själv. Eller ja.. Vi kan väl säga att det i alla fall inte var den sorts människor jag normalt sett umgås med där. Jag var helt enkelt omringad av män med stora överarmar och små tröjor. Och eftersom jag inte tycker om muskler är ju inte det direkt den sorts folk jag brukar omge mig med. En av killarna hade till och med en sorts sandfärgad tröja på sig som var så lik hans egen hudton att jag hela kvällen trodde att han gick utan tröja. Och helt ärligt hade det nog varit bättre. Men sak samma. 
 
Muskelknutten kom fram till mig ganska sent på kvällen. Då påstod han att han hade tittat på mig sedan han kom men inte helt vågat komma fram. Och jodå, det förstår väl vem som helst att i ett rum fullt med muskliga män måste en liten tjej på 162 cm vara helt skräckinjagande. Men just då, i det sammanhanget, var jag bara otroligt tacksam över att någon hade lust att prata med mig om något annat än proteinpulver. Och han var trevlig. Det var han. Och där och då såg han inte så stor ut. Så vi bytte telefonnummer och bestämde att vi skulle ses en annan dag. 
 
Och så kom dejtingdagen. Jag hade råkat uttalat mig om att jag bor i stan för att jag inte gillar skogen och detta hade han tagit fasta vid. Han ville nämligen att vår dejt skulle ske i skogen. Och det spelade ingen roll hur mycket jag förklarade att det där med skogen inte var min grej, han ville bevisa för mig att jag hade fel. Alltså.. Redan där borde jag ha anat att något inte stämde, men jag var väl naiv så jag gick till slut med på en dejt i skogen. 
 
Men någon där uppe hörde mig och såg till att det regnade dagen vi skulle ses så skogsdejten blev inställd. Istället bestämdes det att vi skulle gå och ta en öl. Och det var först när jag kom gående emot honom som jag insåg hur jäkla musklig han var. Vi snackar överarmar i samma storlek som båda mina lår. Jaha ja. Det var då jag förstod hur lurad jag hade blivit av omgivningen på festen. 
 
Så efter en promenad hittade vi till slut ett ställe och satte oss ner. Och det tog inte många minuter förrän han började förklara för mig hur jag var. Och kom nu ihåg, vi hade bara träffats en gång tidigare på en högljudd fest. 
 
Du är väldigt självständig. Du är en kattmänniska. Du är en bestämd person. Du är säker på dig själv. Du vill helst bo i lägenhet. Du tycker inte om osäkra män. Du behöver någon säker i ditt liv. Du är det ena och du är det andra. Till slut hade han kommit med så många uttalanden om vem jag var som person att jag själv började bli osäker. Och alltså.. normalt sett tar det mig flera månader av psykisk och mental nedbrytning innan jag börjar bli osäker så ni kan ju tänka er hur bombarderad jag blev. Det blev mindre och mindre dejt och mer och mer försvarstal och rättelse. Jag tror knappt jag själv hann ställa en enda fråga till honom. Så det hela slutade med att han var helt säker på att han kände mig bättre än vad jag kände mig själv (alltså, det är inte den första mannen jag träffat som påstått det.. What's up with that?) samtidigt som jag inte visste en enda detalj om honom.
 
Alltså.. För att analysera det här lite. Borde det inte vara otroligt svårt att lära känna en annan person på det sättet? Och är det någonting som bara händer i relation till det andra könet? Eller tror ni att han gör det även när han träffar nya potentiella killkompisar? "Du vill bli min vän. Du gillar öl. Du har bra muskler." Det låter lite grottmännisko-aktigt, gör det inte? Själv tänker jag att det väl borde spara en jäkla massa tid på att ställa öppna frågor och lyssna på svaren istället. Och det leder ju till ett väldigt mycket trevligare samtal på det sättet. Men nej. Muskelknutten hade sin helt egna teknik. Härskarteknik tror jag det kallas. 
 
Behöver jag säga att vi inte sågs igen? 
 
Från tiden jag själv var muskelknutt.. Eller i alla fall så nära jag någonsin varit.
Taggar: DejtingDjungeln, Härskartekniker, Muskelknutt;

Kommentera inlägget här :