Share the moment in Oslo!

Igår var det ju ESC final.. om nu någon skulle missat det. Jag var såklart där. Uppladdningen inför kvällen började redan på eftermiddagen hemma hos Mikael. Han var inte så superpepp på att gå dit, men efter att ha tittat på båda semifinalerna i sträck och analyserat både kläder, låtval, engelskt uttal och vilka låtar som var bra och inte började även hans schlager-känsla sprida sej. Vi fortsatte även att lyssna på årets bidrag hela eftermiddagen medans vi (läs jag) sminkade oss (mej) och fixade håret. Fint ska det vara, såklart, så högklackat till mej och smoking till Mikael. Sedan var vi redo att bege oss. Redan på busshållplatsen mötte vi flera andra schlagerfantaster. Dessa kändes igen främst genom att:

- De allihopa hade någon form av flagga med sej.. Absolut vanligast var den norska flaggan (såklart).
- Det, om det inte fanns en flagga i sikte, hade något annat i de norska färgerna på sej.
- Alla diskuterade eller sjöng något av bidragen i årets festival. Populärast att sjunga på busshållplatsen var Nederländernas bidrag.
- Alla var på ett fantastiskt humör.
- Alla började prata med varandra så fort man såg någon annan i de norska färgerna.

Människor som uppfyllde dessa punkter fyllde sedan buss efter buss ut till Telenor Arena. Jag kunde inte sluta att le. Under bussfärden utbröt också allsång, till min stora glädje. Låten vi sjöng var, såklart, My heart is yours.. bland annat. Jag kände mej äntligen hemma! Det var underbart att inte längre vara ensam om att börja prata med främlingar, att brista ut i sång och att kunna alla länders bidrag till ESC innan finalen ännu varit. Jag ville liksom aldrig gå av den där bussen.



Fram kom vi till slut ändå. Och jäklar vad mycket folk det var! Överallt!! Och det var alla sorter. Allt ifrån smoking till flaggutstyrsel eller folkdräkt sågs skymta förbi på herrarna. På damerna verkade det mer eller mindre vara obligatoriskt att ha högklackat. Stämningen var hög. Det var ungefär som 17e maj, fast bättre! Alla var glada och alla delade samma intresse. Man kunde också känna förväntningarna i luften, men utan den där bittra eftersmaken av fientlighet. Det var bara ren glädje. Underbart!




Dessvärre hade inte jag och Mikael fått platser bredvid varandra. Det var i samma sektion och på samma rad, men det var en massa människor emellan. Det var synd, men inte mycket att göra åt. Jag var bara glad över att ha fått tag på biljetter alls. Jag fick nämligen höra att biljetter såldes samma dag för 5000 norska kronor, och då kändes plötsligt inte 1700 norska så farligt längre. Jag kan säga att det nästan var värt pengarna enbart för att få se Moldaviens bidrag live.. Där ingick den absolut coolaste saxofonisten och den coolaste violoinisten jag någonsin sett.



När det hela sedan satte igång började dock min kamera att krångla. Jag höll på att få krupp. Är det någon gång en kamera absolut inte får krångla är det ju när man är på ESC finalen! Jag kunde dock ta kort i alla fall, men den fortsatte att krångla hela kvällen. Jag misstänker dock att det kan ha berott på att den var överhettad, för ventilationssystemet i arenan verkade ha lagt av. Jag som bara hade en klänning på mej klarade mej ganska okej, även om det var varmt, men jag kan tänka mej att Mikael så gott som smälte bort i sin smoking borta på sin kant.



Själva tillställningen var väl ungefär som man kunde förvänta sej. Otrolig att se live! Stämningen i publiken höll i sej hela tiden. Det var allsång på hög nivå till varje bidrag. Speciellt när det var Islands och Greklands tur. Då kokade publiken! Annars var det ungefär som att sitta hemma i sitt eget vardagsrum tillsamans med 15 000 av sina närmaste vänner. Så fort det kom en mindre populär (läs tråkig) låt var det kisspaus för större delen av publiken. Kom det en låt man inte tyckte om var det spring ut till baren, vilket hemma hade klassats som låt-att-fylla-på-chips-skålen-till. Vilka det var behöver vi inte gå in närmare på, men det var mycket spring i gångarna.. så mycket kan jag säga.



Själv fick jag otroligt mycket komplimanger för min fina väska. Jag fick dock lite gliringar från andra svenskar som tyckte att jag svek mitt land.. men det är väl inte så konstigt med det bidraget vi skickade? Sedan var det ju ungefär världens finaste väska så jag hade nog köpt den även om jag inte skullat på ESC. När Tyskland sedan kammade hem segern jublade publiken, och så även jag. Varken Norge eller Israel som var mina andra favoriter kom ju på någon speciellt bra plats, så Tyskland var jag mer än nöjd med. Att sångerskan Lena sedan verkar vara ungefär världens sötaste lilla människa gör ju det hela bara ännu bättre. Mikaels kommentar till mej i morses var:

- Jaha, vad säger du. Ska vi åka till Berlin nästa år nu då eller?

Now he's hooked too! Woho!





Kommentera inlägget här :