Så, kära barn. Kommer ni ihåg vart vi slutade sist i den spännande sagan om soprums-lukten i min lägenhet? Det sista vi pratade om då var att den obehagliga lukten återigen hittat hem till mej, och att jag snällt fick börja ha fönstret öppet dygnet runt för att stå ut med att bo här. Ett par veckor efter fönster-öppnings-datumet började jag dock lokalisera lukten till att komma ifrån badrummet.
- Konstigt, tänkte jag. Där har det ju aldrig luktat illa förut.
Plötsligt slog mej en mindre trevlig tanke. Tänk om det var mögel som attackerade?! Soprums-lukten kanske hade kompanjoner inom mögelsektorn som nu sakta men säkert skulle ta död på mina hjärnceller genom att föröka sej i badrummet så att jag skulle andas in ångorna. (Ja, mögel kanske inte ger ifrån sej ångor, men i min hjärna gör dom det. Sånna där gröna ångor, som man ser i tecknade filmer som tar sej ner i ens lungor och härjar och förstör.) Jag angrep problemet på bästa möjliga sätt: Jag mailade till hyresvärden och sa att jag fått mögel i badrummet.
Här kommer ett mycket hett tips till alla er där ute som bor i en hyresrätt. Vill ni snabbt få någonting gjort i er lägenhet ska ni hävda att det finns mögel där. Jag har aldrig blivit hjälpt så snabbt i hela mitt liv. Redan förmiddagen efter jag skickat iväg mailet kom det en besiktningsman hit för att titta på mitt stackars badrum. Domen blev att det inte var mögel (puh!) men däremot så stank badrummet av avlopp. Jag hade alltså tagit fel på soprumsluktens kompanjon. Det var inte med mögel utan med avloppslukt sammarbetet skedde. Besiktningsmannen lämnade mej sedan med orden:
- Du kommer att få en ny matta, och det kommer nog att hända ganska snabbt.
Sedan har jag gått här och väntat. Jag har knappt vågat sova på mornarna ifall någon ska komma och ringa på dörren för att grejja med min matta.. För vi vet ju alla hur hantverkare är. "Ganska så snabbt" innebär ju i runda slängar en halvtimme, fjorton dagar. I detta fallet betydde "ganska så snabbt" nästan exakt två veckor. För idag var nämligen en hantverkare här och slet ur mattan och satte på en värmegrej i badrummet som ska torka upp alltihopa. Själv stod jag i dörren och tittade på.
- Jag hoppas att det inte gör någonting att jag står här och tittar lite. Jag tycker sånt här är jättespännande.
- Nä, det gör ingenting. Jag är van. Jag brukar göra sånna här arbeten på dagis och dagisbarnen står också alltid i dörren för att se vad jag håller på med.
Jahapp.. Så då var man jämförd med ett dagsibarn också. Men det gör ingenting. Jag såg varje litet moment, och jag tror ju att jag i nästa liv lätt skulle kunna försörja mej på att slita ut badrumsmattor hos folk. Jag vet ju precis hur man gör nu! Det var tydligen ganska mycket fukt i golvet. Det ska ligga på runt 70. Hos mej var det i vissa fall uppe på 150. Exakt vad det betyder vet jag inte, men det var inte bra i alla fall. Så nu får jag leva med en värmefläkt inne i badrummet dom närmaste veckorna, tills golvet helt enkelt har torkat. Detta innebär i praktiken att min kära granne Sacha kommer att få låna ut sin dusch till mej, vare sej han vill eller inte. Så det så!
- Konstigt, tänkte jag. Där har det ju aldrig luktat illa förut.
Plötsligt slog mej en mindre trevlig tanke. Tänk om det var mögel som attackerade?! Soprums-lukten kanske hade kompanjoner inom mögelsektorn som nu sakta men säkert skulle ta död på mina hjärnceller genom att föröka sej i badrummet så att jag skulle andas in ångorna. (Ja, mögel kanske inte ger ifrån sej ångor, men i min hjärna gör dom det. Sånna där gröna ångor, som man ser i tecknade filmer som tar sej ner i ens lungor och härjar och förstör.) Jag angrep problemet på bästa möjliga sätt: Jag mailade till hyresvärden och sa att jag fått mögel i badrummet.
Här kommer ett mycket hett tips till alla er där ute som bor i en hyresrätt. Vill ni snabbt få någonting gjort i er lägenhet ska ni hävda att det finns mögel där. Jag har aldrig blivit hjälpt så snabbt i hela mitt liv. Redan förmiddagen efter jag skickat iväg mailet kom det en besiktningsman hit för att titta på mitt stackars badrum. Domen blev att det inte var mögel (puh!) men däremot så stank badrummet av avlopp. Jag hade alltså tagit fel på soprumsluktens kompanjon. Det var inte med mögel utan med avloppslukt sammarbetet skedde. Besiktningsmannen lämnade mej sedan med orden:
- Du kommer att få en ny matta, och det kommer nog att hända ganska snabbt.
Sedan har jag gått här och väntat. Jag har knappt vågat sova på mornarna ifall någon ska komma och ringa på dörren för att grejja med min matta.. För vi vet ju alla hur hantverkare är. "Ganska så snabbt" innebär ju i runda slängar en halvtimme, fjorton dagar. I detta fallet betydde "ganska så snabbt" nästan exakt två veckor. För idag var nämligen en hantverkare här och slet ur mattan och satte på en värmegrej i badrummet som ska torka upp alltihopa. Själv stod jag i dörren och tittade på.
- Jag hoppas att det inte gör någonting att jag står här och tittar lite. Jag tycker sånt här är jättespännande.
- Nä, det gör ingenting. Jag är van. Jag brukar göra sånna här arbeten på dagis och dagisbarnen står också alltid i dörren för att se vad jag håller på med.
Jahapp.. Så då var man jämförd med ett dagsibarn också. Men det gör ingenting. Jag såg varje litet moment, och jag tror ju att jag i nästa liv lätt skulle kunna försörja mej på att slita ut badrumsmattor hos folk. Jag vet ju precis hur man gör nu! Det var tydligen ganska mycket fukt i golvet. Det ska ligga på runt 70. Hos mej var det i vissa fall uppe på 150. Exakt vad det betyder vet jag inte, men det var inte bra i alla fall. Så nu får jag leva med en värmefläkt inne i badrummet dom närmaste veckorna, tills golvet helt enkelt har torkat. Detta innebär i praktiken att min kära granne Sacha kommer att få låna ut sin dusch till mej, vare sej han vill eller inte. Så det så!