A mad angel

Det är julafton och jag har jobbat halva dagen. Det har gått alldeles utmärkt och vi har haft det ganska trevligt. Vi har bland annat lagat norsk julmat, julpyntat, druckit glögg och lyssnat på julmusik. Men kan vi ta och prata lite om norska jultraditioner som jag inte förstår mig på? Norge och Sverige ligger ju väldigt nära varandra, därför skulle det ju vara logiskt att tro att traditionerna är ganska lika. Fel! Jag ska härmed lista de mest underliga norska traditionerna som mer eller mindre alla familjer i landet i väst gör under julen. 

 

Detta är alltså saltade revben av lamm som läggs i vatten i ett dygn (ja men ni hör ju redan här att detta bara kan gå galet), sedan ska det ångkokas tills det blir mört. I ångningsprocessen läggs det björkpinnar i botten som ska ge smak. Det absolut värsta? Det luktar helt för j*vligt när det tillagas. Detta har bland annat Fröken Vegetarian varit involverad i idag på jobbet. Heja! 

 

Det här är ungefär den samma traditionen som vi i Sverige har med Kalle Anka. Det är en film som går varje år på julafton, samma tid, samma kanal. Det i sig är väl i och för sig inget konstigt, men detta är alltså en tjeckisk film från 70-talet om Askungen som är dubbad till norska. Eh.. What? Det är ju inte ens logiskt. Varför ser norrmän på det här? 

 

Vad jag har förstått är det här det viktigaste tillbehöret till pinnekjøttet. Och alltså.. Det är kålrot och potatis som mosas ihop med smör och grädde. Jag kan bara tänka mig att det måste vara någon form av rotmos? Och varför skulle någon vilja ha det på ett julbord? 

 

I Norge finns det ingen julmust. Alls. Eller.. Det finns på IKEA. Men det är ju ungefär samma sak som att åka till Sverige så det gills nästan inte. Istället dricks det julebrus. Och jag har smakat det. Men så vidare juligt smakar det då inte..? I alla fall inte för mig som svensk. Jag tycker att det smakar mer som Pommac..

 

Och de konstigaste traditionerna vi har i Sverige enligt norrmännen? Sillen. 

Varför äter vi så mycket sill i Sverige? På alla högtider? 

Och att det heter "Kalle Anka" istället för "Donald Duck". 

 

God Jul! 

 

Det är ju snart jul och jag har ju satt igång i köket i år igen. Inte lika mycket som förra året, men jag har ändå fixat och ordnat lite i år också. Bland annat den här saffransfudgen. Och alltså.. Den blev så god. Väldigt söt, det måste jag ju erkänna. Lite så där söt så att tänderna nästan krullar sig i munnen på en. Jag såg något tips någonstans om att det gick an att ha i citronsyra för att kompensera sötman lite, men det hade jag ingen hemma. Personligen tyckte jag att det blev väldigt bra ändå.

 

Vet ni förresten att det är jättesvårt att få tag på saffran i Norge? Jag sprang runt i inte mindre än tre olika butiker för att få tag i någon. De flesta menade att jag helt enkelt var tvungen att gå till en specialbutik. Eh.. Va? Varför har inte alla matbutiker saffran bakom kassan runt jul? Nåja. Om du bor i Sverige och har lättare tillgång på den dyra kryddan än vad jag hade rekommenderar jag helt klart att prova det här. Snabbt går det också. 

 

 

 

400 g vit chklad

1 burk kondenserad sötad mjölk

0,5 g saffran

2 msk smör

Pistagenötter

 

Bryt chokladen i bitar och lägg den i en kastrull tillsammans med den kondenserade mjölken och saffranen. Låt det försiktigt smälta på spisen på medelhög värme. Rör hela tiden. När all choklad smält, ha i smöret och låt det smälta. Du får då en blank smet. Häll upp det hela i en form klädd i bakplåtspapper. Grovhacka pistagenötterna och häll på toppen. Ställ in i kylen för att stelna. Skär upp i bitar med en torr, varm kniv. 

 

Min fudge blev väldigt kladdig och jag hade svårt att skära den i fina bitar. Jag kan tänka mig att det är lättare att skära om fudgen står i frysen en stund först. 

Det är snart jul. Och jag är tillbaka i Norge. Jag säger tillbaka för den sista veckan har jag spenderat i Sverige. Eller ja.. Vecka och vecka. Jag kom sent måndag kväll och åkte tillbaka mitt på lördag dag. Så fyra hela dagar blev det. Men det är mer än vad det brukar bli. 

 

Veckan i Sverige gick snabbt. Jag valde (som vanligt) att inte stressa sönder mig. Jag bokade in ett par fikadejter men inte mycket mer. Att ta det lugnt var liksom viktigare för mig än att springa mellan caféerna för att försöka hinna träffa så många som möjligt. Jag tror faktiskt inte att det hade varit bra för någon. Jag menar, tänk att ta en fika med en person som har ena benet utanför dörren för att hen är på väg för att träffa nästa person? Det låter ganska obehaligt..

 

Så veckan i Sverige gick åt till att träffa familj, gå på Jul på Liseberg, klappa katten (ja men klart att hon var med), dricka glögg, gå till frisören, gå på ansiktsbehandling och besöka favoritbutikerna. Och plötsligt var det dags att tvinga tillbaka katten in i det lilla fängelset (buren) och åka hem igen. 

 

Den här grejen med att jag ska jobba hela julen verkar påverka mig på ett otroligt positivt sätt. Jag har för första gången sedan jag var tretton år gammal inte haft ångest sedan i slutet av november. Och jag är själv så chockerad att jag nästan inte kan tro att det är min egen hjärna som sitter där inne bakom skallbenet. Men ångesten lyser fortfarande med sin frånvaro och nu är vi bara ett par dagar ifrån julafton. 

 

Jag tror att jag faktiskt klarar mig i år. En ångestfri jul..

Är det överhuvudtaget möjligt?