Jag är ledig idag och planen för kvällen var att jag skulle göra en spenat- och fetaostpaj, köpa en flaska champagne och laga marängsviss till efterrätt. Planen var sedan att gå på en yogaklass, hoppa in i duschen och gå de 309 stegen till lägenheten två hus bort för att äta en fantastisk middag och se en film. Men så fick jag ett samtal.
- Ska vi åka till Trøndelag idag?
Och när samtalet kom stod jag i matbutiken och hade en korg bredvid mig med sallad, norska jordgubbar, avokado och tomater. Så jag tittade ner i korgen och såg den där myskvällen få vingar och flyga iväg framför ögonen på mej. Och jag kände stressen komma krypande.
För vet ni? Efter att ha varit utbränd två gånger är min hjärna skadad. Jag märker en otrolig skillnad i hur jag hanterar ändrade planer nu och hur jag hanterade ändrade planer innan. Tidigare kunde jag kanske bli besviken, men det tog inte många sekunder innan min hjärna hade ställt om sig och börjat glädja sig till det nya som väntade. Men så är det inte längre. När någonting förändras blir jag stressad och innan jag vet ordet av har jag målat upp katastrofscenarion som inte går att jämföra med verkligheten. Är det inte bilar som kraschar så är det människor som hatar mig eller jag som inte passar in. Jag kanske inte är tillräckligt bra, jag kanske inte är duktig nog och jag är antagligen bara i vägen. Och samtidigt som jag ramlar ner i det svarta hålet har jag förmågan att se det hela utifrån. Och jag vet att det bara är mina hjärnspöken. Att det inte är reellt. Att det bara är hittepå som min hjärna skapar för att skrämma mig. Men trots att jag förstår det intellektuellt försvinner inte känslan.
Så medan jag behöver få bekräftelse efter bekräftelse på att allt kommer att gå bra av mannen som aldrig blir trött på mina ändlösa frågor saknar jag tiden när min hjärna fungerade. Innan stressen förstörde nerbanorna som inte kan repareras. Men jag har tro på att jag kan bygga nya. Nya nervbanor som fungerar bättre än de tidigare.
Så idag åker jag till Trøndelag.
Nya nervbanor, here I come!
