Grönsaker hackades, såser kokades och mer eller mindre alla redskap i hela köket användes. Jag hade till och med på mig förkläde. Då kan ni ju tänka er att jag var igång ordentligt. Sedan rörde jag i kastruller och smorde former. Tre timmar senare stod lasagnen i ugnen och gottade sig och jag var helt slut. Har jag sagt att jag inte tycker om att laga mat? Så är det i alla fall, så ni kan ju tänka er att det här var en rejäl kraftansträngning.
Men det blir som sagt inte alltid som man har tänkt sig. Min överraskning blev ingen överraskning. M kom nämligen inte hem efter jobbet. Han åkte direkt hem till en kompis. Ett påhitt som helt och hållet var mitt. Jag hade bara glömt bort det.
Så ja.. vad ska man säga. Det är väl knappast någon annan som lagar mat i tre timmar till en man som man själv bestämt inte ska komma hem? Men det gjorde inte så mycket. Det blev lyxmiddag för en istället. Och matlådorna som blir av lasagnen kommer då inte gå av för hackor. Och den där överraskningen.. Ja.. Det är väl ändå tanken som räknas?