A mad angel

Det är julafton och jag har jobbat halva dagen. Det har gått alldeles utmärkt och vi har haft det ganska trevligt. Vi har bland annat lagat norsk julmat, julpyntat, druckit glögg och lyssnat på julmusik. Men kan vi ta och prata lite om norska jultraditioner som jag inte förstår mig på? Norge och Sverige ligger ju väldigt nära varandra, därför skulle det ju vara logiskt att tro att traditionerna är ganska lika. Fel! Jag ska härmed lista de mest underliga norska traditionerna som mer eller mindre alla familjer i landet i väst gör under julen. 

 

Detta är alltså saltade revben av lamm som läggs i vatten i ett dygn (ja men ni hör ju redan här att detta bara kan gå galet), sedan ska det ångkokas tills det blir mört. I ångningsprocessen läggs det björkpinnar i botten som ska ge smak. Det absolut värsta? Det luktar helt för j*vligt när det tillagas. Detta har bland annat Fröken Vegetarian varit involverad i idag på jobbet. Heja! 

 

Det här är ungefär den samma traditionen som vi i Sverige har med Kalle Anka. Det är en film som går varje år på julafton, samma tid, samma kanal. Det i sig är väl i och för sig inget konstigt, men detta är alltså en tjeckisk film från 70-talet om Askungen som är dubbad till norska. Eh.. What? Det är ju inte ens logiskt. Varför ser norrmän på det här? 

 

Vad jag har förstått är det här det viktigaste tillbehöret till pinnekjøttet. Och alltså.. Det är kålrot och potatis som mosas ihop med smör och grädde. Jag kan bara tänka mig att det måste vara någon form av rotmos? Och varför skulle någon vilja ha det på ett julbord? 

 

I Norge finns det ingen julmust. Alls. Eller.. Det finns på IKEA. Men det är ju ungefär samma sak som att åka till Sverige så det gills nästan inte. Istället dricks det julebrus. Och jag har smakat det. Men så vidare juligt smakar det då inte..? I alla fall inte för mig som svensk. Jag tycker att det smakar mer som Pommac..

 

Och de konstigaste traditionerna vi har i Sverige enligt norrmännen? Sillen. 

Varför äter vi så mycket sill i Sverige? På alla högtider? 

Och att det heter "Kalle Anka" istället för "Donald Duck". 

 

God Jul! 

 

Det är ju snart jul och jag har ju satt igång i köket i år igen. Inte lika mycket som förra året, men jag har ändå fixat och ordnat lite i år också. Bland annat den här saffransfudgen. Och alltså.. Den blev så god. Väldigt söt, det måste jag ju erkänna. Lite så där söt så att tänderna nästan krullar sig i munnen på en. Jag såg något tips någonstans om att det gick an att ha i citronsyra för att kompensera sötman lite, men det hade jag ingen hemma. Personligen tyckte jag att det blev väldigt bra ändå.

 

Vet ni förresten att det är jättesvårt att få tag på saffran i Norge? Jag sprang runt i inte mindre än tre olika butiker för att få tag i någon. De flesta menade att jag helt enkelt var tvungen att gå till en specialbutik. Eh.. Va? Varför har inte alla matbutiker saffran bakom kassan runt jul? Nåja. Om du bor i Sverige och har lättare tillgång på den dyra kryddan än vad jag hade rekommenderar jag helt klart att prova det här. Snabbt går det också. 

 

 

 

400 g vit chklad

1 burk kondenserad sötad mjölk

0,5 g saffran

2 msk smör

Pistagenötter

 

Bryt chokladen i bitar och lägg den i en kastrull tillsammans med den kondenserade mjölken och saffranen. Låt det försiktigt smälta på spisen på medelhög värme. Rör hela tiden. När all choklad smält, ha i smöret och låt det smälta. Du får då en blank smet. Häll upp det hela i en form klädd i bakplåtspapper. Grovhacka pistagenötterna och häll på toppen. Ställ in i kylen för att stelna. Skär upp i bitar med en torr, varm kniv. 

 

Min fudge blev väldigt kladdig och jag hade svårt att skära den i fina bitar. Jag kan tänka mig att det är lättare att skära om fudgen står i frysen en stund först. 

På 90-talet kom det en låt som hette "Blue (Da Ba Dee)" som gick varm på varje radio och disco i sikte. Och jag vet inte om det var låten som inspirerade mig men jag fick som fjortonåring för mig att jag minsann skulle färga håret blått. Jag hade aldrig färgat håret tidigare och plötsligt fick jag för mig att just blått var den enda rätta färgen för mig.

 

Och för att få det riktigt blått hade jag förstått att jag var tvungen att bleka håret innan. Så min kära syster gick ner till den lokala matbutiken och kom hem med en ganska billig hårblekning. Minns jag inte helt fel tror jag att den kostade runt 69 kr. På förpackningen log en blond kvinna förtroendeingivande mot mig med 80-tals lockigt hår. När jag öppnade förpackningen var det ett pulver som skulle blandas i en skål med en vätska. Så jag hittade en skål i köket och började blanda runt med en pinne. 

 

Och jag vill bara tillägga ännu en gång, detta var första gången jag överhuvudtaget var i närheten av en hårfärg någonsin. Det där med att färga rötterna först, ha en pensel att applicera färgen med eller hålla koll på tiden hade jag ingen aning om. För när jag sedan skulle få det i håret tog jag helt enkelt bara ner en handskebeklädd hand ner i vätskan, fyllde handen så gott jag kunde och förde upp handen till ovansidan av huvudet. Precis så fortsatte jag tills blekningen var slut. Då var knappt en tredjedel av håret täckt av blekning. Det ovanpå huvudet var extremt blont, det ute i längderna var ungefär den vanliga färgen.

 

- Men skam den som ger sig, tänkte jag och fortsatte på mitt blåa projekt. 

 

Ni kanske funderar på resultatet? Och ja.. Ni ser det här under. Det blev knallblått på en fläck uppe på huvudet, resten av håret blev någon form av grå-blå-grön. Jag var fjorton år och skulle färga håret för första gången. Jag var dock tillräckligt smart för att göra det på ett sommarlov så det var ingen utöver de jag valde som behövde se resultatet. 

 

Jag har efter den dagen fortsatt att färga håret.

Vad jag skulle ha för naturlig färg idag har jag ingen aning om.