Snart är december här och allt vad det innebär. Många förknippar det med tända ljus, varm glögg och snö. Och naturligtvis julen. Högitden när vi hugger ner fullt fungerande träd och ställer inomhus, klär det med papper och ljus samtidigt som vi sakta låter det dö framför våra ögon. När husen fylls med röda tomtar, matos från köket och julkort i posten. Högtiden som främst är till för barnen.
Och med julen kommer för det mesta stressen. Det är mat som ska lagas, kort som ska skrivas och klappar som ska köpas. Men i år säger jag nej till allt det där. För jag har haft tillräckligt med stress i mitt liv för ett årtionde framöver. Så i år har jag förklarat för min familj att jag inte tänker köpa några julklappar. Inte till någon. Och det handlar inte om brist på kärlek, att jag inte har tid eller att jag inte har råd. Det bara om att jag inte helt ser syftet att köpa saker till varandra bara för att. Speciellt inte när jag, som yngst, snart är 30 år.
Så i år köper jag ingenting. Jag vill helst inte ha någonting heller. Istället tänker jag köpa ett sällskapsspel för att ta med mig hem. Något att göra ihop. Något som kräver att vi pratar med varandra. Så får vi se hur det blir. För visst handlar julen om traditioner. Men om traditionerna upprätthålls bara för att ingen reflekterar över varför de finns är de väl ingenting värda?
Så detta året bryter jag traditionerna ordentligt.
Och det känns hur bra som helst!
