Personal Shoe Shopper.

För er som skulle missat det så är ju skor en stor passion i mitt liv. Jag mår dåligt om jag har fel skor på mej. Jag älskar höga klackar. Jag bygger min outfit efter vilka skor jag känner för att ha på mej. Jag gillar helt enkelt skor. För att ta tillvara på detta intresse hade jag idag lovat min kära vän Jeanette att vara hennes Personal Shoe Shopper. Hon hatar nämligen, i motsats till mej, att köpa skor. Men inte idag inte!

Eftersom jag i måndags var och rekade i skoaffärerna i stan var jag väl förberedd för dagens shoppingtur. Jag plockade fram sko efter sko som hon fick prova. Jag sprang till kassan och bad om att få vänsterskon. Jag tittade på storlekar och bytte ut det som inte passade. Jag tog hänsyn till priser och vad som var på REA. Det enda Jeanette behövde göra var att sitta på en stol och prova. Slutresultatet: Sju par skor varav sex var högklackade.. alla på rean. Hon var supernöjd!

Jag insåg även att det nästan gav lika stor tillfredställelse att hjälpa någon annan att hitta skor som att köpa själv. En ganska intressant insikt måste jag säga. Vi pratade om detta på ett café efteråt där vi satt och pustade ut. Jag trodde i alla fall att det gav samma tillfredställelse ända tills Jeanette tog fram en helt ny skolåda som jag inte sett förut. I lådan låg världens sötaste ballerinaskor som hon hade köpt till mej som tack för hjälpen. Jag har verkligen världens absolut bästa vänner! Jag blev överlycklig, superglad och jätteförvånad! Jag insåg samtidigt att det inte finns någonting som kan jämföras med känslan av att få ett par nya skor i händerna, som är precis bara mina.

Storstadsfenomen?

När Johanna var här i tisdags uppmärksammade hon mej på ett mycket spännande fenomen. Efter fem år i Göteborg har jag tydligen blivit mer påverkad av staden än vad jag tidigare insett. Enligt mej (och resten av staden) är det nämligen outhärdligt att stå på en hållplats och vänta på en spårvagn i 10 minuter. Kommer det ingenting inom tre minuter börjar man vandra. I alla fall gör jag det. Är jag i stan börjar jag gå mellan de olika hållplatserna för att jämföra vilken vagn som kommer snabbast. Är det på natten och det bara går en vagn dit jag ska börjar jag gå mot nästa hållplats. Att helt stå still och bara vänta, det gör jag bara inte.

Igår var det samma sak. Jag hade varit och hälsat på fina Marie på hennes jobb och när jag skulle ta mej hem visade det sej att det var 13 minuter kvar tills vagnen gick. Tretton minuter! Det motsvarar ungefär en och en halv timme på landet. Jag började därför gå mot nästa hållplats. Och vid nästa hållplats var det 11 minuter kvar tills vagnen gick.. så jag gick till nästa.. och nästa.. När jag var halvvägs hemma bestämde jag mej för att gå hela vägen. En liten promenix som tog ungefär en timme. Hellre det än att vänta på vagnen i 13 minuter!

Göteborg från Göta Älvbron.

The Game.

Tisdag betydde under gårdagen Relive-your-gymnasietid-dag för mej och Johanna. Detta innebar sminkning på centralen, Lisebergsbesök för att titta på Carl-Einar och avslut på Kings Head för öl. Okej, ölen ingick inte riktigt under gymnasieåren, eftersom jag och Johanna var duktiga flickor.. då. (Det har vi dock tagit igen på senare år.) Väl på Kings Head var vi med om det roligaste uppraggningsförsöket vi någonsin varit med om. En kille försökte ragga upp oss med hjälp av "The Game". Det värsta var att han var så dålig på det så att teknikerna blev uppenbara. Jag och Johanna bröt ihop gång på gång framför den stackars oförstående pojken. Teknikerna han använde var:

- Öppna upp till samtal genom att ställa en konstig fråga.
- Tyck synd om mej för att min flickvän är elak mot mej.
- Bästis-testet.
- Ge en komplimang och följ upp med en förolämpning.
- Ignorera tjejen du försöker ragga på.
- Isolera en av tjejerna från gruppen.


Det roligaste var att han inte slutade med det trots att vi totaldissade honom, genom att förstöra varenda teknik han försökte med. Jag väntade till slut bara på att han skulle börja trolla för oss också, men så desperat var han tydligen inte. Jag har aldrig varit med om en kille som försökt så länge och misslyckats så totalt. Men han var nog inte så gammal, den stackars pojken. Jag undrar verkligen om det där fungerar någonsin..?

Så, alla pojkar där ute, lägg ner "The Game"!
Det fungerar inte! Det har aldrig fungerat, och det kommer aldrig att göra det! Det enda jag ångrar från igår var att jag avbröt honom innan han hunnit göra hela bästis-testet på oss. Jag undrar verkligen vad det var för frågor han tänkte ställa. Jag måste verkligen våga dra ut på pojkarnas lidande lite mer innan jag dissar dom.. det blir ju så mycket roligare då!