A mad angel

När: Juli 2009

Var: I en shuttle bus i New York

Hur: Jag hade precis flygit från Florida till New York som var sista anhalten på min jorden runt resa. Jag hade kvällen innan tagit tåg från Miami till Orlando, tagit taxi från tågstationen ut till flygplatsen och sedan sovit där hela natten. Jag var trött och hungrig och inte direkt på mitt mest charmanta humör. Det enda jag ville var att ta en shuttle bus till mitt hostel och bara sova ett par timmar. (Shuttle bus = Buss som plockar upp 4-8 personer och kör de från flygplatsen till deras hotell/hostel. Mycket billigare än taxi.)

Dessvärre fick jag den gladaste och "trevligaste" chauffören man kan tänka sig. Han hade frågesport med de andra resenärerna, spelade hög musik och skulle naturligtvis släppa av mig allra sist. Så fort vi blev ensamma styrde han in ämnet på kärlek. Han frågade om jag hade pojkvän och undrade sedan varför jag inte hade det. Jag menade att det är svårt att ha pojkvän när man backpackar. Jag uttryckte sedan min irritation för den amerikanska dejtingkulturen som går ut på att killar måste köpa tjejer drinkar för att få prata med dem. Jag förklarade också min förvåning över hur förolämpade killarna blev då jag sa till dem att jag kunde köpa mina egna drinkar.

Och som en räddande ängel uppenbarade sig äntligen mitt efterlängtade hostel framför oss. Jag fick sedan hans visitkort, ifall att jag skulle ändra mig. Annars menade han på att jag alltid kunde ringa när jag skulle tillbaka till flygplatsen igen. Behöver jag säga att jag ringde en annan firma på hemvägen?

Resulterade i: En ytterst okomfortabel bussresa.

Vi sågs sammanlagt: Under de två timmarna han lyckades sträcka bussresan till.

Övrigt: Att bli utbjuden i USA var vid detta tillfälle inget nytt för mig. Jag hade spenderat nästan två månader i landet och var redan innan ganska irriterad på dejtingmönstret killarna använde sig av. Jag kunde inte ens gå ut på gatan utan att män visslade efter mig, och till skillnad från många andra tjejer tog jag det som en kränkning istället för en komplimang. Varför ska jag behöva bli uttittad och bedömd för min kropp så fort jag går utanför dörren? Idioter! Men att just den här chauffören drog in sin mamma i sitt uppraggningsförsök tog ändå priset. Trodde han att han blev mer attraktiv av att framställa sig själv som en mamas boy?

När: December 2010

Var: Nesbru utanför Oslo

Hur: Jag var bjuden på julbord av min kära kollega och väninna Malin. Hennes pojkvän Stewart (som tillhör den lite högre klassen i samhället) skulle nämligen hålla ett stort julbord för hela sitt företag, och hon presenterade hela idén till mig genom att säga att hon behövde lite stöd då hon inte kände någon där. Stöd för en väninna samtidigt som man får gratis mat och dricka? Ja, det tackar då inte jag nej till.

Nesbru ligger som sagt utanför Oslo, så de hade hyrt en stor buss som skulle ta oss dit. Bussen skulle gå från Oslo centrum. Eftersom jag var ensam och definitivt inte kände någon annan än Malin var jag ganska vilsen när jag gick omkring och letade efter bussen som skulle ta mig ut till julbordet. Så jag ringde helt enkelt värdinnan och så fick hon guida mig genom folk och trafik. När jag sedan kom till rätt ställe sa hon till mig att jag borde se en kille med gitarr. Det gjorde jag. Jag fick uppgifter om att han skulle till samma ställe som mig då han skulle spela på festen. Så jag klevade fram, som jag vanligtvis gör, och började prata:

Jodå, jag vet hur man ska göra ett första intryck! Vi fortsatte i alla fall att prata under hela bussresan och kom ganska snart fram till att både han och jag var ganska bakfulla och egentligen inte hade någon som helst lust att åka till något jädra julbord för en massa överklassfolk som vi inte kände. Vi fortsatte att prata även när vi kom fram och vi såg till att sätta oss vid samma bord för att äta.

Efter ett tag hör jag plötsligt gitarristen säga att jag är hans fru och att vi varit gifta i 11 år. Resten av bordet vände sig naturligtvis till mig för att kontrollera uppgifterna. Jag hade väl inget bättre för mig, så jag spann vidare på den historien. Att lura ett gäng överklasskärringar på ett julbord har väl ingen dött av, tänkte jag. Så vi utvecklade vår historia mer och mer. Vi hittade på bröllopsdatum, smeknamn på varandra, vi påstod oss ha samma efternamn och att det var helt okej att ha affärer med andra, så länge man frågade om lov först. Och hela bordet trodde oss.

Resulterade i: Ett, än så länge, 8 månader långt förhållande.

Vi sågs sammanlagt: Massor med gånger.

Övrigt: Yep, you guessed it. Detta är historien om hur jag träffade M. Till historien hör också att jag till en början inte var speciellt intresserad. Visst, det var kul att lura i alla att vi hade varit gifta i 11 år, men det var väl inte så himla speciellt tyckte jag. Det tyckte dock han, vilket gjorde att han inte gav sig. Han fortsatte att bjuda ut mig tills jag gick med på ett par riktiga dejter, utan lurendrejerier, vilket till slut resulterade i att vi blev ett par. Kanske inte det konstigaste sättet jag blivit utbjuden på, men definitivt det sätt som gett bäst resultat!