Belieber.

Stan är invaderad. Överallt är det 12 åriga småtjejer med stirriga ögon. Springer en åt ett håll följer resten efter. De flesta är målade i ansiktet och går det förbi en 14 årig kille med halvlångt hår hängandes i ögonen börjar de skaka allihop. På en scen någonstans nära centralstationen står någon och ropar ut; Justin! och ett öronbedövande dån svarar; BIEBER!

Jodå, JB är i stan. Jag tror i alla fall att det är så han kallas, för det är det som alla småtjejer har skrivit över hela ansiktet. Tydligen har han konsert här ikväll, och det ser ut att snart börja regna. Förkylningsstatistiken kommer alltså att höjas avsevärt bland tonårsflickor imorogn.

Det jag funderar på mest är väl när utropet "Justin" slutade att svaras med "Timberlake"?

M&M.

Efter en helg med att vara gräsänka är allt återigen tillbaka till det normala. Jag sitter i en av våra tre (!) soffor som vi fått in i vår 37 m2 stora lägenhet. Datorn vilar stabilt i knät eftersom mina fötter ligger uppe på soffbordet. På tv:n har jag Friends-maraton, men eftersom jag redan sett alla avsnitt hundra gånger tittar jag inte så noga. Att lyssna på serier jag sett förut lugnar mig mer än något annat. Balkongdörren står öppen och vi har numera en behaglig temperatur på ca 30 grader inomhus.

M sitter vid skrivbordet fem meter bort och spelar in musik. Han har hörlurar på sig för att inte störa och för att bli inte störd. Det enda som hörs är knappandet på datorn och plinkandet från gitarren. Då och då kan det också komma en tillfredställd suck när han känner att han fått till något riktigt bra, eller ett frustrerat läte när någonting inte går som planerat. Ibland tar han av sig lurarna och lyssnar på något speciellt parti i högtalarna, bara för att få "den rätta känslan" på musiken.

Två separata liv, men ändå ett tillsammans.
Precis som det ska vara.

Nyår 2011

Fönsterputs.

Effektiviteten flödar. Idag har jag putsat fönster. Fast bara balkongdörrsfönstren. Man ska inte överdriva det hela. Men med tanke på att de inte blivit putsade sedan M flyttade in i den här längenheten för X antal år sedan tog det sin lilla tid. Det var färgskvätt, pollen, aska och jag vet inte allt på. Det är ett under att vi överhuvudtaget har kunnat se ut. Så idag har jag stått ute på balkongen och tvättat, skrapat, fixat och donat. Och jäklar vad bra det blev. Nu kan man till och med se bort till grannarna. Sätt upp ett teleskop och jag kan rapportera allt som händer i grannhuset.

Kommer ni t.ex. ihåg den här bilden från i vintras? Här syns det ganska tydligt hur illa det var.

Men kolla in högersidan vad bra det blev!