Veckan i nummer.

Noll - Så många gånger jag sminkat mig
En - Så många stormar det varit där den vinande vinden har väckt mig på natten
Två - Så många massager jag har fått
Tre - Så många bad jag tagit i badkaret på hotellrummet
Fyra - Så många gånger jag varit i mataffären
Fem - Så många gånger jag varit ordentligt förvirrad över vad klockan är
Sex - Så många Corona jag druckit
Sju - Så många böcker jag läst
Åtta - Så många glutenfria knäckebrödspaket jag hade med mig
Nio - Så många gånger jag varit nere i receptionen och använt internet
Tio - Så många personer jag har pratat med totalt under hela veckan
 
 

Sista dagen.

Och så hade vi kommit fram till sista dagen. Väskan är så gott som färdigpackad. Kylen är nästan tömd. Bussen är bokad till flygplatsen imorgon. Jag har pratat med mindre människor den här veckan än vad jag har gjort på väldigt, väldigt länge. Och det har varit precis så som jag har velat ha det. 
 
Sista dagen spenderades med att gå tillbaka till den lilla massösen. Jag blev noga knådad och visste nu att jag på slutet skulle ligga kvar och slappna av. Och jösses vad jag önskar att jag hade vetat det förra gången. För oj vad skönt det var att bara få ligga där under varma handdukar och bara känna kroppen sjunka ner i underlaget. Fokusera 100% på att bara slappna av. 
 
När jag kom tillbaka till hotellet gick jag upp och la mig vid poolen för att liksom ta tillvara de sista solstrålarna, för att riktigt krama ur det sista. Och idag blåste det så mycket så att det kändes som om jag satt i mitten av en hårblås. Men det var ganska skönt. Det var ganska sent på eftermiddagen och solen var liksom inte så där gassande, något som gjorde att temperaturen blev precis så där lagom tillsammans med vinden. 
 
Sista kvällen.. Jag har tagit ett bad, smort in mig. Nu sitter jag här och känner in det sista. Jag är nöjd med veckan. Väldigt nöjd. Det är antagligen det bästa jag har gjort för mig själv på riktigt, riktigt länge. Jag funderar på att ge mig själv ett löfte. Ett löfte om att göra en sådan här resa en gång om året. Helt själv. Någonting att se fram emot. Någonting som är precis bara för mig och inte för någon annan. 
 
Kanske.. Vi får se. 
 
 
 

Sjätte dagen.

Jag startar varje morgon med att en powerwalk. Eller ja.. Exakt hur mycket power det är i den vet jag väl inte direkt. Jag går i mitt vanliga tempo. Men med tanke på att de flesta tycker att det är jobbigt att hålla samma tempo som mig räknar jag med att det kanske är power för andra även om det är en helt normal gång för mig? 
 
Jag går gata upp och gata ner. Jag ser staden vakna till liv. Jag känner doften av vatten och rengöringsmedel som flyter längs med gatorna för att spola bort det jag misstänker är turisters svinighet från natten innan. Jag ser små gummor stå och skura väggar för hand med stora hinkar bredvid sig. De hälsar ofta på mig på sitt egna sätt. Med en nick eller på ett språk jag inte förstår. Själv ser jag på dem och nickar lite lätt innan jag skyndar vidare. Jag brukar gå ner till havet och andas in havsluften. Jag tycker om att starta dagen med att se havet slå in mot klipporna och följa dess väg tillbaka ut mot horisonten. Höra kraften av vattnet som kommer emot mig där jag står högt uppe på en mur utom räckhåll för vågorna. Jag brukar stanna till en stund och se på fåglarna som vakar vid kanten. Se hur även de följer vågornas rullningar. Är havet något som alla varelser fascineras av? 
 
Jag går sedan på smala, smala trottoarer på gator som fortfarande sover. Jag ser hus som är målade i de allra gladaste färger; löfbergslila-lila, koboltblå, magenta, limegrön. Och de hus som inte är målade i någon av de på gränsen till skrikiga färgerna är täckta i graffitikonst. Varje gata har sin egen charm med pubar, butiker, klubbar och kiosker i en salig blandning. Allt för att vara så attraktiv som möjligt för den ökande turismen som invaderar ön mer och mer. Jag ser skyltar som lovar ekologisk mat, billig öl, jag ser menyer på engelska, tyska och svenska. 
 
När jag sedan varit ute i ungefär en timme och solen precis har stigit över bergen går jag tillbaka till hotellet för att äta frukost. Och ungefär samtidigt som jag kommer tillbaka verkar resten av hotellet och staden med det att vakna.