A mad angel

idag ar man alltsa framkommen till NY. kan ju saga att det tog en jadra stund att ta sej fran flygplatsen till sjalva hostelet. narmare tva timmar. och efter att snallt ha suttit pa ett tag i 8 timmar, pa en flygplats i 12 timmar, och pa tva olika flygplan i 4 timmar till var jag inte varldens lyckligaste manniska nar jag val satte mej i shuttlebussen som skulle ta mej till hostelet. det hjalpte inte heller att shuttlechaufforen skulle vara overdrivet trevlig och leka lekar med alla i bussen. just da hatade jag verkligen amerikaner. jag ville bara ta mej till hostelet, ta en dusch, traffa min syster, ga ut och ata nagonting for att sedan ga och lagga mej. men naaaaa da. nar "vi" (las dom) lekt en stund och han slappt av ungefar halften lugnar sej folket en smula. nar han sedan slappt av resten av folket och jag ar ensam kvar fragar han om jag vill ga pa dejt. jag upphor aldrig att forvans over dessa amerikaner. sjalvklart ville jag inte det. jag menar, efter att ha irriterat mej i nastan 1,5 timmar ar jag inte overdrivet sugen pa att faktiskt tillbringa mer tid med denna person. men han var valdigt fascinerad over att jag var svensk. tror det var framst detta som gjorde att han overhuvudtaget forsokte.

val pa hostelet vantade i alla fall syster. mycket trevligt att ses igen. men det var som hon sa, det kanns inte som om jag har varit borta sa lange. det ar ju precis som vanligt. men det blir val sa. hostelet ar i alla fall rent och det ar ju alltid en fordel. verkar vara otroligt mycket skandinaver har ocksa. kan ju bli spannade. annars har vi inte gjort sa mycket. vi gick och at, och sedan gick vi en promenad. men bade jag och syster ar ratt trotta, sa ikvall lar det bli en tidig kvall. kopte for ovrigt varldens roligaste saker, som ska gora haret storre.. mycket spannande om jag far saga det sjalv. kopte dom dock mycket billigare an vad det dar priset anger. nagon matta pa spannandeheterna far det allt vara.

detta inlagget ska jag tillagna gangstaordet respekt. dock inte i en gangsta betydelse. det handlar aterigen om att bo pa hostel. jag menar. vad ar det fragan om egentligen. jag tycker att det ar ganska sjalvklart att man forsoker respektera dom man bor ihop med for att stora sa lite som mojligt. det ar ett litet rum som 8 personer ska dela pa. detta gor att respekt for varandra ar otroligt vasentligt. men detta forstar ni, kara vanner, ar inte alls lika sjalvklart for fransman (i synnerhet) och engelsman (i alla fall dessa tva). vi ar som sagt 8 personer i rummet. jag kande inte for att ga ut igar, vilket innebar att jag lag i min sang och laste ganska tidigt. nar jag sedan kanner mej redo for att sova (runt elva, halv tolv), dronar hela rummet in och borjar gora sej i ordning for att ga ut. och da menar jag inte lite sa dar tyst som en svensk person antagligen hade gjort. nada. pa med hog musik. borja dricka, sminka sej, dansa omkring och lata av bara f*n. jag har sallan varit sa irriterad i hela mitt liv. halv tva (!) gick dom antligen darifran, for att sedan vara tillbaka vid fyratiden da klubben stangt. och tror vi da att dom snallt kommer insmygande med tanke pa att det finns folk som sover i rummet? sjalvklart inte! skrika, gapa och prata om hur otroligt fulla dom ar. arligt talat. vad ar det fragan om. jag har i natt sovit ca 4 timmar pga detta. jag saknar hostelena i australien och NZ dar man seriost forsokte smyga allt vad man hade nar det fanns andra i rummet. manga, manga ganger har jag smugit omkring med ficklampa pa mornarna for att inte vacka folk nar jag ska med bussar och grejjer. jag kande seriost for att fora otroligt mycket ovasen imorses nar jag vaknade, bara for att hamnas. men jag klarar helt enkelt inte av det. bara for att dom ar odragliga betyder det ju inte att jag behover sjunka till samma niva. naja. imorgon checkar jag ut for att ta mej till orlando, och sedan NY. och idag kommer rhiannon. nagra ljuspunkter i alla fall.