Like me like I like you.

Sorry, kan inte helt släppa ESC än. Men snart, jag lovar. Måste bara först och främst säga att de svenska kommentatorerna Gina och Edward är helt fantastiska i jämförelse med den norska kommentatorn. De pratar med varandra, är ironiska och spydiga. Sånt gillar vi. Den norska kommentatorn däremot hade ingen som helst personlighet utan sa bara det som stod på pappret. Inga åsikter hade han heller. Tråkigt! Tur att jag spelade in den svenska versionen också. Fick för övrigt väldigt många avundsjuka blickar när jag sa det igår på festen, då alla tyckte att det var en helt fantastisk idé som de absolut inte tänkt på själva. Joråsåattde..

Ja, här nedanför ser ni en ordentlig översikt över vad som stod på mitt röstkort igår till vänster. Det kan ni sedan jämföra med det riktiga resultatet till höger. De små fotspåren som är bredvid vissa länder är de som har svenska låtskrivare. Snart kan vi ha hela ESC själva, eftersom det ändå är vi som skriver hälften av låtarna. Ja.. ni ser ju också att jag inte hade många rätt på min lista. Men så länge vinnaren stämde så spelar ju resten ingen roll.

We are the winners of Eurovision.

Dagen efter segern. Och vilken seger det var! Jag spenderade som sagt kvällen på stor schlagerfest. Vi var i en hyrd matsal av något slag och tittade hela spektaklet via projektor. Det var jag och halva norges gay community. Det var alltså jag och ca 40 män. Den ena mer engagerad än den andra, alla en del av den stora Eurovision familjen. Poängkort delades ut, högljudda diskussioner tog plats och stämningen var på topp. Som äkta ESC fantaster följdes naturligtvis alla regler. Prata gjorde man mellan numren, kissa gjorde man i de tråkiga låtarna och kläder kritiserades passionerat.

Och så vann då Sverige. Jag blev gratulerad, hissad upp i taket, tagen bilder av och det enda jag kunde göra var att skratta. Sverige vann! SVERIGE VANN! Alla tyckte det var en välförtjänt seger och det var bara fyra stycken på hela festen (enligt poängkorten) som inte trodde att det skulle gå som det gick. Men det var inte för att de inte hoppades på svensk seger, utan för att de helt enkelt inte trodde att den förhandstippade favoriten skulle hålla hela vägen. Kvällen fortsatte sedan med dans i många timmar på gayklubb, där Euphoria spelades inte mindre än 4 gånger på den tiden jag var där. Någon stack ett glas champagne i handen på mig och jag bara njöt. Alla kunde texten på låtarna som spelades, oavsett om det var årets turkiska bidrag eller Ukrainas bidrag från 2004.

Kvällen innehöll också en vänlig men bestämd tillsägelse från farbror polisen om att man minsann inte får dricka alkohol ute på öppen gata. Jag betalade sedan dubbelt pris för en falafelrulle som jag slafsade i mig på vägen hem, men fick tillbaka pengar då jag påpekade det. Därefter låg skorna tryggt förvarade i handväskan när jag vandrade barfota hem genom natten. En helt fantastisk kväll!

Nu ska jag titta på den inspelade finalen igen, denna gången med de svenska kommentatorerna. Nörd? Javisst!

Jag hade med mig ballonger.

Flaggor hade jag också med mig som delades ut till alla festdeltagare.

Hejja Sverige!

Jag väntar fortfarande på ett tack-samtal från Christer Björkman.

VI VANN, VI VANN!!