Jag vaknade upp idag och kände mig ganska nöjd med livet. Men ack vad livet kände sig missnöjt med mig. Det tog nämligen inte många minuter efter mitt uppvaknande innan jag insåg att livet definitivt inte var på min sida. Inte idag. För plötsligt hade planerna jag gjort vänts uppochner och min hjärna gick in i panik-mode. "Herre Gud?! Blir det inte exakt så som jag hade tänkt, då gååååååååår det ju bara inte! INGENTING FUNGERAR!" Och så börjar jag hyperventilera lite härligt. Min hjärna har en tendens till att reagera så ibland. Ja.. Oftare än vad jag hade önskat om vi ska vara helt ärliga. Men jag har ju den hjärnan jag har så det är ju bara till att gilla läget.
En kopp te i sängen, lite lugnt, snällt prat och Friends på tv gjorde i alla fall situationen lite lättare en stund senare. I alla fall ett tag.
Någon timme senare befann jag mig dock ensam vid köksbordet. Där satt jag i godan ro och scrollade igenom mitt fb flöde. Big misstake! Där hittade jag nämligen en video som gick igång helt av sig själv och ungefär två minuter senare satt jag på stolen och fullkomligt hulkade av gråt. Sminket rann, tårarna rann, näsan rann. Vi kan väl säga att jag plötsligt var en lite mer flytande version av mig själv. Jag lyckades dock samla ihop mig så pass mycket att jag klarade av att svara i telefonen när den ringde.
Men i efterskalvet av kaoset som precis sköljt över mig skulle jag bara berätta lite snabbt vad som hänt, och började då (såklart) att storgråta igen. Men den här gången klarade jag inte av att inte se mig själv utifrån vilket gjorde att jag samtidigt började gapskratta åt mig själv. Så jag grät så att jag hulkade samtidigt som jag skrattade så att jag inte fick luft. Är inte det en helt ny talang så vet inte jag..
Men ni tror väl inte att dagen är slut här? Nej nej. Hittills hade klockan hunnit bli tio. På morgonen.
Och det var ungefär i den stilen dagen fortsatte. Jag skulle träffa människor jag inte träffat förr vilket ledde till panik och undvikande. Det resulterade i att jag inte träffade någon på hela dagen som jag inte tidigare träffat. Jag skulle möta en kompis och ta en kaffe och var tvungen att vänta på henne i tre minuter vilket gjorde att jag höll på att börja gråta igen. Jag blev medbjuden på att ta ett glas vin på kvällen men bara tanken på det gjorde att jag fick lust till att krypa under en sten. När kvällen äntligen kom bestämde jag mig i alla fall för att se på en film, men vad tror ni händer? Självklart började jag gråta även då.
Vi kan väl lugn konstatera att jag just nu befinner mig i någon form av hormonmonsters grepp. Att kalla mig instabil är just nu en grov underdrift.
Visst är det väl härligt med PMS?
Den stora trösten idag har varit att Norge äntligen har fått in Mint Chocolate Chip som glassmak.