I helgen åkte jag båt. Danskebåten närmare bestämt. Det är det den kallas här. Båten som motsvarar Stockholms Finlandsfärja. Det är en båt som går mellan Oslo och Fredrikshavn och sedan tillbaka på ca 24 timmar. Och det är knappt så att den stannar i Danmark. Jag tror vi stod still i ungefär en timme tidigt på morgonen någon gång. Jag utgår från att det var för att tanka.
De flesta åker Danskebåten för att festa. Jag kan tänka mig att det är det perfekta stället att ha en personalfest på. Jag menar, ingen kan ju springa iväg och möta sina andra vänner. Alla är fast på båten och tvungas umgås med varandra. Ger inte det laganda så vet inte jag.
Nåja. Klockan 19.30 på lördagskvällen lämnade i alla fall båten Oslos hamn. Och jag var spänd. Jag menar.. Jag har ju sett Rederiet. Klart jag vet hur det går till på sådana där båtar. Jag gick in med inställningen att det skulle ske minst tre mord och en kidnappning på det dygnet vi var på havet och tittade misstänksamt på alla medpassagerare. Men vi kan väl lugnt konstatera att det var få mord och kidnappningar och mer kapplöpning när TaxFreen öppnade.
Och alltså.. Vet ni att det går att få smakprov i taxfreen? Efter att folkstormen hade lagt sig och vi plötsligt var ensamma i butiken träffade vi världens mest serviceinriktade kille. Han gav oss smakprov efter smakprov på allt vi kunde tänkas vilja testa. Och jag var ju såklart inne på likörerna. Alla likörer i konstiga färger eller fina flaskor fick jag smaka på. Alltså.. Jag hade utan problem kunnat spendera större delen av lördagskvällen med att bara prova olika alkoholsorter. Varför kan inte den servicen finnas på Vinmonopolet också?
Nåja. Hytten var helt okej, sjögången var acceptabel och medpassagerarna var underhållande. Men det bästa på hela resan?
Per.
Ja. Han hette så. Den äldre mannen i personalgruppen som höll i underhållningen. Han spelade gitarr, han sjöng, han höll i Danskebåtens eget Lyckohjul, han engagerade oss i Binog. Han var helt enkelt fantastisk. Och trots att jag i ett par sekunder på lördagskvällen misstänkte att han hatade sitt jobb ändrade jag snart uppfattningen när jag såg hans första danssteg.
Alla båtar borde ha en Per.
Och för er som undrade, det blev inga mord eller kidnappningar under turen. Men en av Norges mest kända kriminella var visst med, så jag tycker nog inte att min förberedelse på det värsta var så dum ändå.
Klart det blev Bingo med Per. Men som vanligt vann jag ingenting.
Lasse Stefanz-vin! Ja men lyckan!