När jag var i Sverige råkade jag gå bananas på Systembolaget. Det blev, som norrmännen kallar det, en riktig Harrytur. Normalt sett betyder det i och för sig att du bara åker precis över gränsen. Sedan fylls bilen med mat och alkohol som sedan smugglas tillbaka in i Norge. Jag åkte ju lite längre än bara över gränsen men det spelade tydligen ingen roll. För det var länge sedan jag var inne på Systembolaget märkte jag. När jag tänker efter tror jag faktiskt att det var flera år sedan jag var där. För när jag kom in fick jag plötsligt för mig att jag var i Tyskland. Vilka priser! Kära någon! Halva priset mot vad jag var van vid. Och jag gick bananas..
Och medans jag jag svepte omkring bland hyllorna blev jag irriterad på att det inte fanns kundkorg på hjul där inne. Jag menar, med en handväska och en resväska blev det snabbt väldigt tungt att bära. Hur ska stackars utflyttade svenskar klara sig utan att göra sönder både armar och rygg? En flaska vin där och en till där. Och titta, där fanns det något bubblande som kostade nästan inga pengar alls som också fick åka med. Och där fanns det en jättespännande likör som jag bara var tvungen att testa. Ja men ni förstår ju. Det blev ju hur tungt som helst! Och när kundkorgen var full betalade jag och skrattade högt åt kassörens förvirrade blick när hen bad om legitimation och jag sträckte fram mitt norska körkort.
Och plötsligt blev resväskan åtskilliga kilon tyngre. Och på tåget hem insåg jag att jag plötsligt blev lite olaglig. Jag menar, Norge har ju sina regler. Jag tror det är 6 flaskor vin som är tillåtet att ta in.. Och jag hade väl.. Lite mer än så. Och jag som blir så nervös för autoriteter hoppades av hela mitt inre att tullpersonal inte skulle komma på. Jag menar, en liten knuff på min väska och jag hade blivit avslöjad. Det var ju omöjligt att inte höra klirrandet.
Men allt gick bra och jag tog mig hem.
Och nu kan vi väl säga att mitt barskåp är fyllt till bredden. I alla fall en stund.
