New York, New York, I'm gonna miss you.

Resan till New York blev väldigt lyckad. Och jag är väldigt glad över att jag fick dela resan tillsammans med Marie. Jag är ju van vid att resa ensam och därför bara kunna anpassa mig efter mig själv, men Marie kan vara den enklaste människan jag någonsin varit ute med. Vi hade pratat ganska mycket redan innan vi åkte om hur vi fungerar när vi reser, och det kanske är det bästa tipset jag kan ge inför en resa tillsammans med någon ny. Berätta hur du vill ha det, hur du fungerar och vad du tycker om och inte. Det gör det otroligt mycket lättare att vara öppen när ni väl är ute. 
 
Jag och Marie hade inga som helst problem att dela på oss. Var jag trött gick jag tillbaka till hotellet medans hon fortsatte att shoppa. Var hon sliten gick jag en promenad själv. Det var som att resa ensam fast ändå ha någon att dela det med. Och eftersom Marie känner till min bakgrund, att jag har en tendens till att anpassa halvt ihjäl mig efter andra och att min energinivå just nu inte är där den brukar hjälpte hon mig massor. Hon såg till att jag provade kläder i butiker, hämtade nya storlekar, kom med förslag. Och hon tappade aldrig tålamodet eller visade någon som helst tendenser till att tröttna för att jag tog för lång tid på mig vilket gjorde att jag faktiskt kunde fokusera på mig själv. Och det är jag otroligt tacksam för! 
 
New York är en speciell stad. En fantastisk stad på många sätt. Och, som vi varit inne på förut, en drömstad för många att bo i. Själv ville jag mest lägga mig ner och gråta fyra gånger om dagen. För välfärdssystemet i USA är inte där det borde vara. Så många hemlösa. Så många som bad om pengar. Varje gång någon förklarade att de inte hade mat, att de var hungriga, att de inte hade ätit på flera dagar brast någonting inuti och det enda jag kunde fokusera på var att hålla ihop. Människor som hamnat mellan stolarna, som inte har något säkerhetsnät. Som plötsligt blivit utkastade utan någon som tar emot. Och det gjorde ont att se. Riktigt ont. Och det skapade extremt mycket ångest. 
 
Men det var en fin resa. En lugn resa. Och Marie sa flera gånger på hemvägen att det var precis det här hon behövde. Ingen stress. Tiden att göra vad som föll oss in. Inget uppbokat innan. Inga krav på att göra ditten eller datten. Inga entréavgifter, inga köer. Inga irritationsmoment för att det var för mycket folk på ett och samma ställe. Semester.  
 
Den fantastiska staden med den mörka baksidan. 
New York, New York, I'll see you soon again.
 
 
Taggar: Mörk baksida, New York, Resesällskap, Semester;

Kommentera inlägget här :