Ska vi ta en lite redovisning av hemresan också? Vi reste hem på lördag kväll vilket innebar att vi fortfarande hade hela dagen att slå ihjäl. Så vi tog tillfället i akt att ta tag i allt det där barnsliga som två trettioåriga damer kanske inte egentligen borde bry sig om. Men alltså.. Jag kommer ju aldrig att bli äldre än åtta år så det var ju bara att slå ner ungarna som var ivägen och roa sig själv.
Först var det M&M som stod på schemat. Och jag har insett att jag nog är en av de som är mest fascinerad av godis i hela världen. Antagligen för att jag inte äter det själv. Men jag tycker att det är så fint. Alla färgerna på alla M&M's som pryder väggarna, den söta doften som fyller salen och den gigantiska marknadsföringen de har lyckats att skapa runt sitt märke. Det är lockande. Och jag tycker verkligen om att gå där inne och fyllas av lycka. Om det bara hade varit 15 årsgräns in i butiken hade det varit helt fantastiskt.
Elvis M&M och muggar med Marie och Megan på.. Jepp.. Megan. Det var det närmaste vi kom.
Sedan bar det av till Toys'R'Us. Och där hittade jag mina favoriter, Minions! Och plötsligt var jag gladare än varenda unge där inne. Och snart var det dags för photoshoot. Bild med bara minion, bild med mig och minion, blid med Marie och minion. Och plötsligt hade vi startat en trend och det blev kö för att ta kort med den. Yup. Släpp in mig i en leksaksbutik och jag vet exakt vad jag ska göra för att få upp populariteten. Jag undrar om det finns jobb som typ leksakstestare eller något. Hade passat mig perfekt.
Men alltså.. Att sälja iPader i en leksaksbutik tyckte jag kändes lite som att gå över gränsen.
Fast folk är ju inte kloka så det går väl hand i hand.
Hemresan gick sedan förhållandevis smärtfritt. Väl på flygplatsen fick vi vägt våra väskor och för att undvika en bot på 200 dollar för att ha övervikt var det bara att ställa sig och packa om. Det innebar att jag själv åkte hem med två vinterkappor och en fejk-pälsväst på mig samt fick knö ner två stora doftljus i handväskan för att klara mig undan. Behöver jag säga att det där med att bära handbagaget och sedan försöka lyfta upp väskan i facken ovanför huvudet på planet var ganska jobbigt?
Resan i sig gick helt fint. Jag lyckades sova största delen av vägen och väcktes bara när det var dags för mat. Vi landade sedan en timme för sent men det gjorde desto mindre. Det var när jag kom hem som det stora jobbet började. Jobbet med att hålla sig vaken. Och det vet ju alla att lättaste sättet att hålla sig vaken är att hålla sig sysselsatt. Så inom ett par timmar hade jag packat upp båda väskorna, tvättat två maskiner med tvätt samt fått igång diskmaskinen. Sedan var det ett par timmars vandrande fram och tillbaka innan jag äntligen tillät mig själv att sova.
Ingen jetlag på hemvägen. Woho!