Igår la jag mig under kniven. Det var ett planerat infall jag funderat på i tio år. Och igår var det alltså dags. Att få laser i ögonen alltså. Jag fick glasögon när jag var 14 år och insåg väl mer eller mindre på en gång att det inte alls var min grej. Efter två veckor skaffade jag linser. Så det är faktiskt ganska få personer som vetat om att jag har synfel. För det är ju ingenting som har synts. Men nu är det slut med plastbitar i ögonen.
Jag kan ju erkänna att jag var ganska spänd. Att ha någon som går in och gräver i ögonen på en är ju kanske inte det vanligaste. Så jag åkte dit tidigt. Och så fick jag vänta. Efter en stund kom det en kvinna och gav mig en goodiebag och en valium. Jag misstänker starkt att jag fick valiumen för att jag inte skulle märka att goodiebagen var jätte dålig, bara en massa informationspapper och ögondroppar. Men den officiella förklaringen var såklart att jag fick valium för att den skulle verka muskelavslappnande. Men så värst avslappnad märkte jag aldrig att jag blev..
Sedan gick hon igenom vad som skulle hända. Jag skulle bli inkörd i en maskin och kirurgen skulle sitta bakom mitt huvud. Sedan skulle ögonlocket hållas upp av en mackapär och jag skulle få en annan mackapär på ögat. Sedan skulle jag känna ett kraftigt tryck och synen skulle försvinna helt. Men då skulle jag bara fokusera på att andas. Andas andas andas. Det sa hon till mig flera gånger. Bara komma ihåg att andas. Sedan skulle synen komma tillbaka, jag skulle se en laserstråle och när allt var klart på det ena ögat skulle de ta andra. Samma sak där. Kom ihåg att andas.
Och det enda jag kunde tänka på var "Har jag skickat alla mail jag behöver för att kunna slappna av från jobbet efteråt?" och "Klart jag kommer ihåg att andas. Vad tror hon egentligen?".
Och så var det dags. Mackapär på ögat, syn som försvann, laserstrålar och så var det klart. Nästa öga. Sedan blev jag följd in i ett mörkt rum där jag fick sitta och vila med stängda ögon i en förvånansvärt bekväm fåtölj. En kontroll på ögonen senare fick jag gå hem, ljuskänslig som få. Solglasögon har aldrig känts så fantastiskt! Och när jag kom hem låg jag inne i sovrummet med stängda ögon i tre timmar och lyssnade på "Lilla Sjöjungfrun" på CD. Jag har antagligen lyssnat på den över hundra gånger och kan precis alla repliker. Men varje gång jag är sjuk åker den fram. Det är den bästa skivan jag någonsin ägt.
Fyra timmar efter operationen såg jag klart. Två timmar efter det var ljuskänsligheten också borta.
FemtoLASIK på Memira. Det är grejer det.
Den fantastiska nattoutfiten för de första två nätterna efter operationen.
Du är enastående Grattis till en ny syn. Ha De.