Jag har köpt minne på flaska. För så fort jag känner doften tar det mig tillbaka fem år. Första gången stod jag i ett hotellrum i Thailand med fyra engelska tjejer jag precis träffat. Det låg en tjock dimma av hårspray över badrummet och så mycket smink och hårprylar att jag knappt kunde se tvättstället. Och medans jag själv försökte få plats på ett litet hörn kände jag för första gången doften som de alla hade med sig. Varsin flaska, allihop med samma innehåll.
Ett par veckor efter att vi skiljts åt, jag och de engelska tjejerna, hittade jag den billigt. Så efter ett köp jag var mycket nöjd över svepte jag varsamt in den i en plastpåse och stoppade ner den i ytterfacket på min rygsäck. Facket som numera pryddes av den svenska och thailändska flaggan. Och så fortsatte min resa.
Snart insåg jag dock att flaskan läckte. Under hela vistelsen i Australien doftade väskan. När jag kom till Nya Zealand var det bara halva flaskan kvar. Och när jag till slut kom till Tahiti var jag så trött på doften att jag nästan kräktes på den. Därför tog jag upp den varsamt insvepta flaskan och kastade den obamhärtigt i en papperskorg. Färdig med det. Trodde jag..
Så kom jag till USA och började resa med en australiensisk tjej. Vi bodde på de mest mystiska platserna med de mest underliga personerna. Och hennes val av doft? Naturligtvis den samma som jag själv kastat på Tahiti.
Sedan dess har jag inte känt den. Inte ens tänkt på den. Tills jag för ett tag sedan ramlade över en liten flaska i en butik. En flaska jag så väl kände igen. En flaska med en doft som plötsligt tog mig tillbaka fem år med minnen jag trodde jag aldrig skulle få tillbaka.
Så nu står den inne i badrummet och varje dag tar jag på mig den.
Doften som för mig bara luktar minnen.
