Vi skaffade en ny säng idag. En säng som förhoppningsvis är snällare mot våra ryggar och som inte kräver en balansakt utan dess like hela natten. För det gjorde den förra sängen. För den var nämligen både knäckt på mitten och som en hängmatta i resåren. Något som gjorde att jag hela nätterna fick ligga och balansera på ena kanten för att inte rulla in och krocka med M i mitten.
Men en ny säng innebär också att vi just nu har två sängar. Ska vi vara riktigt noga har vi faktiskt tre. Men en står på vinden. De andra två står i lägenheten. En står på sin plats, bäddad och klar (den nya sängen) och den andra står i vardagsrummet upprest mot en vägg. Och det gör mig smått panikslagen. Ni som varit hemma hos oss kan säkert räkna ut varför. För er andra kommer det nu en förklaring.
Jag bor tillsammans med min sambo och katt i en lägenhet som är 36 kvm. I denna lägenhet finns det tre soffor, ett skrivbord, ett soffbord, en bokhylla, en gigantisk tv med tillhörande gigantiska tv-bord, fem cd-hyllor, ett kattstativ, en miljon gitarrer, två byråer samt två sängar. Det känns som om jag håller på att kvävas av alla möbler, som om de plötsligt besitter någon sorts magisk kraft jag inte kan kontrollera. Jag misstänker starkt att de i natt kommer att vakna till liv och slå mig blodig med ett bordsben eller kväva mig långsamt med en soffkudde. Jag menar, konstigare saker har väl hänt?
Därför planerar jag nu, för att vara på den säkra sidan, att sätta katten som vakt.
Skulle möblerna vakna till liv blir det hennes uppdrag att väcka mig så att jag kan försvara mig.

Kattvakt