
Att bryta traditioner.

Modigt! Sjukt roligt du skrev om julgranar förresten... Jag lyckades förra året övertala Peter att vi skulle köpa den fulaste granen - FÖR ALLA GRANAR ÄR LIKA MYCKET VÄRDA!
En gång för längesedan (1920-1930-talet)Stod en berättelse i en Jultidning.
Den hette "Den ensamme bankkamrerns julafton".
Aha! sa folk, - Finns det sådana som är ensamma på julaftonen.
Det var helt nytt för den stora allmänheten.
Man började satsa på alternativa jul och allt möjligt.
Man hade vaknat upp och förstod att julen inte bara
är en glädje för alla!
Julafton 1935 stagade jag omkring på Göteborgs gator och såg julljus glimma inne ifrån olika hem.
Morfar som upplevat både stor glädje och tung sorg.
Heja dig! Själv älskar jag julklappar - att ge och att få - och skulle inte vilja vara utan dem för allt i världen, men framförallt tycker jag att alla ska få göra som de själva vill och ha möjlighet att skapa sina egna traditioner.
Till julklappens försvar vill jag säga att i mitt tycke kan en julklapp vara precis det som du beskriver, ett sällskapsspel att umgås över. Ett egengjort presentkort till ditt egna hemmaspa där du erbjuder massage och hälsosamma snacks. Biljetter till en teater, eller någon annan upplevelse att ta del av tillsammans. För julen handlar, i alla fall för mig, först och främst om att få umgås med familjen.
Min lillebror är yngst med sina 26 år, men min pappa klär fortfarande ut sig och kommer med julklapparna i en säck. Helt enkelt för att vi älskar det! :-)