Då var det dags att säga adjö. Du har varit mig trogen länge. Det är väl närmare fyra år vi har hållt ihop nu? Stadig har du varit och jag har alltid kunnat lita på dig. Inte som den som var före dig, som nära på lät mig krascha rakt genom fönstret. Den som gjorde att jag hamnade i en sådan chock att jag inte visste om jag någonsin skulle kunna lita på någon annan. Men när du klev in i mitt liv ändrades det direkt.
Du har gett mig blåmärken och brännmärken och fått mig att undra om jag kan visa mig utomhus i shorts på sommaren. Skadorna du har orsakat mig har lett till många undrande blickar. Men jag har alltid hållit dig bakom ryggen. Vad folk än har sagt. Och jag har gett igen. Jag har skrikit och sparkat på dig. Jag har skällt ut dig och gett dig skulden för mina egna tillkortakommanden. Men vad jag än har sagt, vad jag än har gjort har du inte rubbat dig en milimeter.
Men nu är det dags att gå skilda vägar. Jag har insett att vårt förhållande är skadligare för mig än vad det är för dig och då är det dags att lämna. Låta dig vandra vidare till en ännu oförstörd kvinna. Någon som är ny och exalterad över att få ha dig i sitt liv. För just nu gör du bara ont.
Så imorgon säljer jag dig med gott samvete.
Kära stång, du har varit mig trogen.
Åh, vad sorgligt! Men helt rätt!