Fredagskvällen spenderades, som sig bör i Göteborg, på Kings Head. Mitt absoluta favorithak när jag bodde här. Öl för 33 kronor, ljudnivå så att man kan höra vad bordsgrannen säger och billig vegetarisk buffé varje dag klockan fem. Ett tag tror jag att jag var där oftare och åt middag än jag gjorde hemma. Det var ju billigare att köpa en öl och få gratis mat än att åka hem och behöva laga den själv. Ljuva studenttid.
Men det var ju ett tag sedan jag var där. Ölen var fortfarande lika billig (men oj vad jag skällde på dem den gången de höjde priset från 29 till 33), man trängdes fortfarande kring stora bord med människor man inte kände och klientelet var oförändrat. Eller snarare, åldern på klientelet var oförändrat. Personligen har ju jag blivit äldre och någonstans under tiden har det skett ett generationsskifte på Kings Head. För igår tillhörde jag definitivt generation äldre som förvillat sig bort bland ungdomar med fjunig mustasch och mössa på sig inomhus.
Men det var trevligt. Och trots att jag nu kanske är på gränsen till för gammal är det fortfarande mitt favorithak. Det sitter alltför många minnen i väggarna för att en annan pub någonsin ska kunna ta den platsen.
