Och så vann då Sverige. Jag blev gratulerad, hissad upp i taket, tagen bilder av och det enda jag kunde göra var att skratta. Sverige vann! SVERIGE VANN! Alla tyckte det var en välförtjänt seger och det var bara fyra stycken på hela festen (enligt poängkorten) som inte trodde att det skulle gå som det gick. Men det var inte för att de inte hoppades på svensk seger, utan för att de helt enkelt inte trodde att den förhandstippade favoriten skulle hålla hela vägen. Kvällen fortsatte sedan med dans i många timmar på gayklubb, där Euphoria spelades inte mindre än 4 gånger på den tiden jag var där. Någon stack ett glas champagne i handen på mig och jag bara njöt. Alla kunde texten på låtarna som spelades, oavsett om det var årets turkiska bidrag eller Ukrainas bidrag från 2004.
Kvällen innehöll också en vänlig men bestämd tillsägelse från farbror polisen om att man minsann inte får dricka alkohol ute på öppen gata. Jag betalade sedan dubbelt pris för en falafelrulle som jag slafsade i mig på vägen hem, men fick tillbaka pengar då jag påpekade det. Därefter låg skorna tryggt förvarade i handväskan när jag vandrade barfota hem genom natten. En helt fantastisk kväll!
Nu ska jag titta på den inspelade finalen igen, denna gången med de svenska kommentatorerna. Nörd? Javisst!
Jag hade med mig ballonger.
Flaggor hade jag också med mig som delades ut till alla festdeltagare.
Hejja Sverige!
Jag väntar fortfarande på ett tack-samtal från Christer Björkman.