Defying gravity.

Jag satt precis och rensade bland mina bilder på datorn. Jag gör det ibland.. Inte till långt när tillräckligt ofta som jag borde, men det ger mig ändå en viss tillfredställelse att radera bilder som är på ungefär ingenting. Det brukar bli ett par hundra sådana som åker i den virituella soptunnan. Men så ramlade jag in på ett gammalt album med Pole Dance-videor från tiden jag dansade. Och alltså.. Jag var verkligen sjukt mycket duktigare än vad jag någonsin gav mig själv cred för. Jag har filmat trix som jag inte har några som helst minnen av att jag klarat av, jag hittade videoklipp på mig själv i underliga konstellationer med huvudet rakt ner och jag såg mig själv dansa med en passion och en känsla jag helt glömt bort. 
 
Men jag såg inte mig själv som duktig när jag instruerade på heltid. Jag visste att jag var en duktig instruktör, men en duktig dansare? Jag såg bara mina egna brister. Jag klarade inte av att gå ner i spagat, jag var (ur en dansares ögon sett) extremt ovig, jag pratade inte dans-språk (eftersom jag kommer från en helt dansfri bakgrund) och jag klarade bara av att se på trixen jag själv inte klarade. De där trixen jag faktiskt klarade och utvecklade mig med, de blev liksom aldrig speciellt viktiga. De måste ju ha varit "enkla".. Jag klarade ju dem. 
 
Idag såg jag någonting annat. Jag såg en liten, smal, muskulös tjej som flög runt en stång och trotsade tyngdlagen. 
 
Varför såg jag aldrig det då? 
 
 
 
Taggar: Minnen, Pole dance, Trotsa tyngdlagen;

Kommentera inlägget här :