Jag tänkte starta en ny serie här. En serie om mina historier från tiden jag jobbade i butik. Och alltså.. Alla som jobbar i butik har historier om underliga kunder, dumma frågor och konstiga uppraggningsförsök. Men mina historier är tydligen något utom det vanliga. Det är i alla fall det jag har fått höra..
Mitt första butiksjobb fick jag som tjugotvå-åring. Det var i en butik som bland annat sålde kläder, skor och filmer. Det var i alla fall så jag beskrev det för oinvigda. Och det var ju ingen lögn. För vi sålde kläder, skor och filmer. Det jag vanligtvis uteslöt att berätta var dock att det handlade om sexiga underkläder, trosor med fransk öppning, lackstövlar med snörning, skor med 20 cm klack som vanligtvis hittas på dansande kvinnor och filmer av den vuxna karaktären. Och leksaker. Massor med leksaker. Och ja.. Även de av den vuxna karaktären.
Jag jobbade alltså i en sexshop.
Skämdes jag för det? Absolut inte. Jag menar, jag jobbade ju ändå i branschen i närmare fyra år. Men efter att ha blivit utskälld för att ens sätta min fot "på ett sådant ställe" av feminister (som uppenbarligen inte riktigt fattat grejen med vad feminism går ut på) och fått utstå mer än en obehaglig kommentar från drägglande män på krogen blev det helt enkelt lättare att bara undvika att förklara mer än nödvändigt.
Så.. vad gick då mitt jobb ut på?
Ja.. Huvudpoängen låg naturligtvis i att sälja saker. Det gör det ju i alla butiker. Det är liksom det som håller ett företag flytande. Pengar. Men det jag sysslade med mer än något annat var att ge råd till vilsna tjejer, lugna oroliga killar, vägleda nyfikna par och förklara grundläggande anatomi för äldre människor. I min ställningsbeskrivning stod det "säljare", men det jag praktiserade är något som mer skulle kunna beskrivas som sexualrådgivare.
För.. Vad gör du när du har ett problem i ditt sexliv? Vem går du till? Vem pratar du med? Det är extremt få människor som går till en läkare, det kan jag berätta för er direkt. Det är ju otroligt mycket lättare att gå in i en butik och be om en "quick fix". Fast det där med quick fix-es var jag aldrig något stort fan av. Så om en kund med ett problem stötte på mig fick de istället prata ut om sitt problem och bli lugnade av att jag hört det mesta förr. Jag kände att det var en mänskligare sak att göra än att köra upp fyra vibrerande stavar i grälla färger i ansiktet på hen. Och lättnaden i kundens ögon när jag kom med mina lugnande kommentarer och lösningsförslag istället för att försöka utnyttja situationen och mjölka ur dem så mycket pengar jag kunde går inte att beskriva.
Missförstå mig rätt. Jag var en duktig säljare. Jag är en duktig säljare. Men i den sortens butik, när kunder ofta berättar sina innersta hemligheter för dig, menar jag att det är oetiskt att ens försöka pracka på någon en produkt som (helt ärligt) inte löser några problem alls. Leksaker, oljor och filmer är till för att ha kul, inte för att lösa problem.
Så.. Det är alltså historier från den här tiden jag tänkte vi kunde gå igenom.
Och de får väl helt enkelt komma lite när jag känner för det. Men nu är ni i alla fall förberedda.
Och vad annars ska vi kalla kategorin om inte "Toy stories"?
En selfie från butikstiden, innan ordet "selfie" var uppfunnet.