Jag var ensam hemma igår och bestämde mig för att ta mig ett glas vin. Jag började titta på en film jag inte sett på många år och kom plötsligt på en annan film jag inte sett på minst lika länge. Dirty Dancing. Så jag letade upp den på datorn och tryckte på start. De svartvita slowmotionbilderna och den nasala sången hade knappt hunnit börja innan jag plötsligt kastades tillbaka i tiden.
Det var en sommar för länge sedan. Jag har svårt för att placera det korrekt på en tidsplan, men det kan ha varit sommaren -94. Det var en av de varmaste och soligaste sommrarna jag upplevt, inte bara vädermässigt. Det var en sommar med smak av Bonbon godis som hette Öronvax och där mina fotsulor var så härdade att jag utan svårigheter kunde springa barfota över stora grusplan. Jag sjöng med till radion om att vi gräver guld i USA och tittade på fotbollsmatcher jag egentligen inte var intresserad av. Jag hade brunbrända ben och umgicks dagligen med min två år äldre granne.
Jag hade precis slutat fyran och hon hade slutat sexan. Det var den sista sommaren när vi båda var barn. Året efter skulle hon börja på högstadiet och ingenting skulle någonsin bli det samma igen. Men just den där sommaren lekte vi fortfarande, ni vet, så som barn leker. Vi satt uppkrupna i en gammal soffa i våran carport och spelade in egna radioprogram på en bandspelare. När vi sedan spelade upp dem för varandra igen skrattade vi så att vi grät. Vi sov i tält som sattes upp på baksidan av något av våra hus och vi matade hennes kanin med maskrosblad. Dirty Dancing hade precis gått på tv och hon hade spelat in filmen på VHS. Och vi såg den om och om igen samtidigt som vi åt isglass med smak av hallonlakrits köpt från Hemglassbilen. Och vi kommenterade det samma varje gång. Hur fult han i blå strumpor dansade, vilket konstigt namn Frances var, att det minsann syntes att hon hade trosor på sig i sängen och att det var jättefånigt att de mimade till låten på slutet. Och när filmen var slut såg vi den en gång till. Och jag önskade innerligt att jag någon gång skulle få lära mig att dansa. Dansa på riktigt.
Sommaren -94 var min sista sommar där jag var förskonad från vuxenvärldens problem. Jag var nio år gammal och hade min sista riktigt barnsliga sommar. Jag kanske blandar ihop årtalen, jag kanske blandar ihop händelserna. Men smaken av isglass och den innerliga längtan efter att få dansa kommer nog alltid att vara ihopkopplad med Dirty Dancing för mig. Och varje gång jag hör introt till (I've had) The time of my life kommer jag inuti mig känna mig som en nioåring med brunbrända ben och härdade fotsulor som hade den mest självklara vänskap i hela världen..
