I lördags var det den 22 augusti. Den 22 augusti är också min invandrardag. Eller utvandrardag. Det är vilket som. Det var i alla fall den dagen för fem år sedan jag satte mig på bussen med en ryggsäck på ryggen och åkte till Norge för att börja ett nytt liv. Eller ja.. Det var väl kanske inte helt tanken då, men det var så det blev. Och dagen spenderades på Tusenfryd, Norges motsvarighet till Liseberg.
Tusenfryd ja. Denna lekplats för stora och små barn. Det ligger en bit utanför Oslo och åker du E6:an från Sverige är det oundvikligt att inte fascineras av de stora berg- och dalbanorna som sträcker upp sig högt ovanför skogen ett par mil utanför huvudstaden. Och i lördags var jag alltså där.
Det var slänggungor, snabba åkturer, blöta bassänger och spännande stigar i skogen. Det var glass i strutar, sockervadd och den söta doften av nybakade våfflor. Och barn. Men det var sent på säsongen och nästan inga köer. Så jag lät mig vaggas in i den barnsliga glädjen som frodas på ställen som liksom doftar sött och jag skrattade tills jag kiknade när jag kastades runt högt uppe i luften. Och jag fascinerades över hur länge det går att diskutera just hår när jag stod i en timmes lång kö.
Tusenfryd och champagne. Det är så min helg har sett ut.
Och det har varit en av de bästa på länge.
