Jag trodde att jag skulle klara mig. Det gjorde jag inte. Snoret har hittat min hjärna. Jodå. Det började redan i lördags. Då fick jag de första känningarna i halsen. Något var på gång. Jag bara visste det. Så jag gjorde mitt bästa för att förebygga. Jag drack te med honung, åt ingefära, tog på mig massor med kläder när jag skulle bege mig ut och proppade i mig så mycket förkylningsmediciner att jag numera aldrig kommer att förmultna i jorden när den dagen kommer. Föga hjälpte det.
Istället blev jag attackerad ordentligt igår. Locken för öronen sitter så hårt att jag konstant svarar "Goddag yxskaft" på allt folk säger till mig, bihålorna är så igentäppta att jag knappt kan andas genom näsan och halsen är som den är. Och trots att jag gick och la mig redan klockan nio igår kväll och sov i trettion timmar hjälpte inte det det minsta.
Bihålorna, snoret och halsen kan jag leva med. Det är inga större problem. Men de där jädra locken i öronen! Jag kan inte komma ihåg sist jag upplevde en tryckförändring och behövde tryckutjämna när jag klev upp på en pall. Det är löjligt! Ge mig tillbaka min hörsel!
Kan det här ha med saken att göra? Solen tittar fram och jag kastar kläderna i slutet av mars?
Bild 1: Yey! Det är sol! Bild 2: Efter 5 minuter i solen. Bild 3: Efter 10 minuter i solen. Bild 4: Ungefär två sekunder innan jag fick gå in.