Okej. Vi måste prata lite om det här med terapi. Jag vet att det fortfarande finns människor där ute som tror att man bara går i terapi om man är psykiskt sjuk. Det finns även de som tycker att det är något skamfullt och att man helst inte ska prata om det. Men så är det ju inte. Vi går alla omkring med svåra upplevelser som vi kanske inte har verktyg till att hantera. Och där kommer terapin in i bilden.
Själv har jag gått i terapi i omgångar sedan jag var sjutton. Jag har varit hos läkare, kuratorer, psykologer, psykiatriker, NLP terapeuter och samtalsterapeuter. Jag har fått älta, gråta ut, vara arg, klaga, bli förbannad, släppt ut frustration och ältat lite till. Jag har pratat om händelser som har gjort ont som påverkat mig i mitt vardagsliv utan att jag ens varit medveten om det. Jag har rett ut min bakgrund, min uppväxt, mina val av partner och vänner. Jag har fått en förståelse för hur jag själv reagerar och framför allt varför. Det gör att jag i större mån kan ta aktiva val och påverka mitt liv i en riktning jag själv väljer istället för att famla i blindo.
Personligen tror jag att alla skulle behöva gå i terapi. Om inte annat för att få prata av sig men också för att lära känna sig själv. Det är något väldigt speciellt det där med att en annan person ger dig hundra procent uppmärksamhet utan några baktankar. Att någon verkligen lyssnar istället för att bara vänta på att själv få prata.
Och efter en terapitimme kan man känna sig lite vimmelkantig. För det är en process. Och det är ett jädra jobb. Så då kan man få göra lite som man vill. Själv avslutar jag idag min terapi med rosa bubbel och chokladbollar. Bara för att.
Att gå i terapi är den absolut bästa investeringen ni någonsin kan göra i er själva.
Instämmer!
skriven