Som jag nämnde redan igår var vi igår midnatt på konsert i Tromsø kyrka. Det var en konsert med traditionella norska folksånger blandat med klassiska stycken av t.ex. Grieg. En trumpet, en sångare och en organist/pianist. De var faktiskt riktigt duktiga. Och som alltid är det ju väldigt fridfullt i en kyrka, även om Gud påstås stå och hänga över axeln på en och kyrkan ser ut som ett tält.
Tält-kyrkan i Tromsø
Nåja. Vi har ni kommit in på dag tre tillsammans med pensionärerna. Dagen har främst spenderats med att åka båt, titta på fiskmåsar och nästan bryta nacken för att försöka få ett kort på örnar. Japp, ni hörde rätt. Idag har vi varit på havsörnssafari. Turen började med att vi snällt fick kliva av storbåten ner i en liten båt.. utan att de stannade. Så nu kan man nästan säga att jag gått på vattnet.
M/S Midnatsol åker ifrån oss
För att inte frysa hade jag tagit på mig nästan alla kläder jag hade med mig. Dubbla strumpor, leggins under jeansen, en tjock stickad tröja, halsduk, jacka och vantar. Dock såg jag inte så friluftsaktig ut så det första som händer var att en pensionär fnös åt mig när han/hon (svårt att se skillnad på män och kvinnor i den åldern) såg mig. Men de var nog bara avundsjuka för att jag var så stylish. Typ. Och trots mina tappra försök att stänga utan kylan lyckades jag naturligtvis inte med detta. När vi kom tillbaka till hytten fick jag värma mig med hårfönen.
Syster var mer friluftsklädd än mig
Nåja. Efter vår mycket lilla båt (i jämförelse med den stora, stora hurtigruten) kom det snart ett hav av fiskmåsar. De matades, de klappades, de flög efter oss och de bajsade. Som tur var fick ingen det i huvudet utan det hamnade på en stol. Så efter en kort stunds studerande av denna avföring började jag fundera på vad denna stackars mås egentligen fått i sig att äta då den bajsade blått. Mycket underligt.
Blått fågelbajs på en stol och massor av fiskmåsar
Snart kom också havsörnarna. De cirkulerade, var storartade och dök efter fisk. Det är svårt att förklara känslan av att en gigantisk fågel flyger över ens huvud och näst intill störtdyker bara ett par meter ifrån en. Speciellt när de gör det i solnedgången till bakgrund av Trollfjorden, en av de absolut vackraste passager under hela resan. Det var fantastiskt! Så pass fantastiskt att jag nästan glömde bort kylan.. nästan. Det var dock ganska svårt att få ett bra kort på dem. De är ju ganska så snabba. Men jag tyckte nog att jag lyckades ganska bra med ett par. Jag tog ju trots allt nästan 300 kort så det vore väl skam om inte ett enda av dem skulle bli bra!
Örn
Örn igen