Tävlingen.

Helgen tillbringades alltså i Stockholm för att titta på Battle of the Pole. Men som alla historier, tycker jag att vi tar det här från början. Tåget skulle avgå klockan 10.42 från stationen upp till Stockholm. Jag och Jeanette hade tidigare bestämt att vi skulle ses en stund innan, så att vi verkligen kom med tåget. Som vi alla vet kan man ju aldrig förutse eller utgå från någonting. Innan jag åkte in till centralen kom jag att tänka på att vi kanske skulle ta med oss lite vin. Det skulle ju trots allt vara efterfest efter tävlingen, så jag åkte helt enkelt in till stan lite tidigare för att gå till systemet. Jag trodde såklart att jag skulle vara ensam där. Jag menar, vem går till systemet och står utanför och stampar, klockan tio en lördagmorgon? Ganska många visade det sej. När jag kom dit cirka en minut i tio, stod det redan 12 personer utanför och hängde på låset.

"Vad är det här egentligen?" tänkte jag medans jag själv anslöt mej till massorna.

Efter att dörrarna sedan öppnats gick jag raskt in, tog en box (Tania, som vanligt) och gick raka vägen till kassan. Proceduren tog cirka fem sekunder, så jag hann först till kassan. När jag sedan vände mej om såg jag att det redan bildats kö bakom mej. Jag började så smått fundera på om dom allihopa skulle med tåget upp till Stockholm, men slog ganska snart bort den tanken. Visst är Pole fitness på frammarch även i Sverige, men sporten har inte blivit stor.. än.

Nåja. Efter att ha mött upp Jeanette på centralen, och kommit till rätta på tåget startade vår resa. Och ja.. vad ska man säga? Resan upp gick bra. Inga konstiga saker hände. Vi pratade i ett, åt hemgjorda smörgåsar och kakor samt drack te ur termos. Vi kände oss som riktiga campare. Men varför ska man gå till Bistro-vagnen och köpa en pytteliten smörgås för 60 spänn, när man kan ha med sej hemifrån? Helt onödigt tyckte vi. Jag kan väl ärligt säga att eftersom-det-är-helgen-innan-lönen-kommer-och-jag(-vi?)-inte-har-supermycket-pengar-förrän-på-måndag-igen påverkade detta beslutet till viss del.



           Te och hemgjord smörgås på tåget.                     En ganska så rejäl macka kan man väl säga.


Vi anlände i Stockholm kvart över två på eftermiddagen och resan ut till Kista påbörjades. Jag har nämligen en morbror som bor där ute, så han hade varit snäll och sagt att vi kunde få bo hos honom. Efter att inte ha gått vilse en enda gång (!!!! Mycket ovanligt för att vara mej och Jeanette) började vi göra oss iordning inför kvällen. Genrepet på tävlingen skulle börja klockan fem, och vi ville försöka vara där så tidigt som möjligt. Vi hade ju trots allt betalat för hela kvällen! Så efter att jag sminkat oss båda insåg vi att klockan redan passerat fem. Så istället för att rusha in till stan och stressa sönder oss tog vi det lilla lugna och drack ett glas vin. Eftersom vi redan var sena tänkte vi att det gör ju ingenting om vi blir ännu senare.



                Jeanette är fit for fight.. fast lite mat i magen innan tävlingen skadar ju aldrig.


Halv åtta bestämde vi oss äntligen för att försöka ge oss iväg in till stan. Battle of the Pole hölls på Berns salonger och efter att ha frågat två personer hur vi skulle ta oss dit (varav en taxichaufför) hittade vi äntligen. Som sagt, det lokala sinne på mej och Jeanette är ju inte direkt det bästa. Efter att sedan ha hängt in våra jackor i garderoben hittade vi snabbt Patricia c/o som hade hållt platser till oss. Själva hade de inte kommit upp till Stockholm förrän halv nio på kvällen, men de hade ändå lyckats komma till Berns före oss. Men så kan det vara ibland.





Vi kommer nu till själva tävlingen.. och ja. Jag vet inte hur jag ska beskriva det hela riktigt. De tävlande var superduper duktiga verkligen.. I alla fall dom felsta. Ett par av tjejerna blev jag helt chockerad över att de alls kommit med i tävlingen.

"Till och med JAG hade ju kunnat göra det där bättre!" satt jag och tänkte.. och som vi alla vet så är man ju alltid bäst när man sitter i publiken.

Men det var kul att se tjejerna tävla. De flesta hade en ganska gymnastisk stil, och jag saknade det mjuka, dansande som får det hela att hänga ihop ordentligt. Men det är ju alltid mer akrobatik och gymnastik på tävlingar än vad det är dans.


Vinnaren i den högre klassen.
Oona Kivilema från Finland.


Arrangemanget i sej är jag dock sjukt besviken på. Visst, det var första året det hölls i Sverige, och självklart var det premiär-nerver som spelade in (hoppas jag), men detta var under all kritik. Jag fick en känsla av att de inte hade övat. Att de hade hoppat över genrepet. Hon som var konferencier verkade inte speciellt påläst, hon kunde t.ex. inte uttala namnen på en del av de tävlande. Jag fick helt enkelt en känsla av att hon kommit dit, fått lite papper i handen och sedan bara läste innantill. När sedan halva tävlingen var avklarad gick brandlarmet, och hela lokalen var tvungen att utrymmas. Det var tydligen en rökmaskin som hade satt igång larmet.. Återigen funderade jag på om dom inte hoppat över genrepet. Borde inte sånna saker ha repeterats innan så att man kunnat åtgärda det hela innan tävlingen satt igång? Hela Berns salonger blev därmed tömd på folk. Vi hann inte ut ordentligt, så när dom väl gjorde klartecken på att vi kunde komma in igen fick vi tillbaka våra platser. Man fick ju vara ganska snabb, med tanke på att det inte var numrerat.



    Eva Nazemson (konferencier) och Bingo Remér.                      Jeanette och Patricia.


När priserna sedan skulle delas ut hade de inte innan bestämt om den som vann pris skulle visa lite koreografi igen eller inte. Så det bestämdes på plats. Detta innebar att DJ:n inte var förberedd med musik, och det blev otroligt pinsamt.. tyckte i alla fall jag. En stackars tjej som står framme vid stången och bara väntar på att någonting ska hända. Det är faktiskt inte okej! Och som sagt.. jag vet att det var första gången tävlingen hölls i Sverige, men.. nä. Det var så pass enkla saker som kunnat åtgärdas innan så jag blev otroligt besviken.



         Vinnaren i den lägre klassen.                                           Jenny Wickholm från Sverige.
        Anna-Mari Mursu från Finland


Efterfest på Berns blev det i alla fall. Jag köpte en öl.. för 59 spänn. Återigen blev jag påmind om att allting är dyrare ju längre norrut du kommer. Hemma får jag ju två öl för 64. Det blev inte mer öl för mej under den kvällen. Ljuset släcktes i alla fall ner, och musiken startade. Någon form av techno-liknande musik dundrade ut, stolar flyttades undan och folk började dansa. Det blev en liten kulturkrock för mej. Killarna hade på sej skjorta, kavaj och slips.. och dansade till techno. Det var väldigt speciellt kan jag ju säga. Det är väl ingen normal människa som går ut i kostym för att dansa till techno? Inte i Göteborg i alla fall. När klockan sedan passerat halv ett hände något väldigt spännande. Medelåldern i lokalen höjdes på två sekunder från att ha legat på 25 till att ligga runt 45. Vart alla unga personer tog vägen har jag ingen aning om. Går man hem så tidigt i Stockholm om man är ung eller är det någonting som händer just efter klockan tolv? Någon osynlig klocka a'la Askungen som vi missade? Jag har ingen aning.



           Sandra Dahlberg uppträdde..                        ..fast vi var mer intresserade av hennes dansare.

Klockan två bestämde jag och Jeanette oss i alla fall för att försöka ta oss tillbaka till Kista. Köandet till garderoben började. Jag kan ju vara en av få personer som lyckas ställa mej i en kö och komma längre och längre bak. Jag är ju trots allt lite smått van vid att om någon redan står i en kö ställer man sej själv bakom den personen. Så gör vi i Göteborg. Så gjorde man inte i Stockholm, i alla fall inte i lördags. Jag har nog aldrig fått så många armbågar i sidan och blivit så undanknuffad i hela mitt liv. Två smällar i ögat fick jag också. Visst är jag kort, men jäkla kort är jag inte så att man missar att jag överhuvudtaget existerar.



   Stången torkades av mellan varje nummer. Sjukt viktigt, så att man inte halkar och slår ihjäl sej.


Nåja, efter att ha fått akut abstinens av den Göteborska vänligheten gick vi till tunnelbanan. Åter i Kista upptäckte vi att Kista galleria var stängt. (Såklart, klockan var ju halv fyra på morgonen.) Detta hade i normala fall inte varit några problem, men den enda väg vi kunde hem till min morbror från tunnelbanan var just genom gallerian. Så efter att ha gått fram och tillbaka flera gånger utan att komma någonvart tog vi bestlutet att försöka gå runt hela gallerian.. det var kallt, det var mörkt, det var blött. Det var en alltigenom otrevlig upplevelse. Speciellt när man bara vill gå och lägga sej. Efter ett par om och men hittade vi i alla fall rätt och kunde drösa i säng.

Söndagen tillbringades i ett öppet Kista galleri, omkringvandrandes i alla affärer. På tåget hem fick vi åka första klass! Mycket trevligt kan jag tala om. Det tåg vi skulle ha åkt med var nämligen inställt, så SJ kompenserade velet genom att ge oss biljetter i första klass. Det ingick kaffe och te, frukt och kaka. Sätena var så stora så att man nästan hade kunnat sitta två personer på varje plats. Fast jag måste ändå säga att jag blev lite besviken. Sätena var precis lika hårda som de är på resten av tåget, skillnaden var att de var större. Men jag fick ändå träsmak. Sedan var sätena så stora så det var svårt att hålla ett samtal, med tanke på att det var så långt emellan. Men det var ändå nice att åka första klass. Lite viktig kände man ju sej.



                                                          En trött Jeanette på tunnelbanan.


Sammanfattningen av helgen är väl ändå att det var superkul att ha varit där. Dom tävlande var jätteduktiga, och det var kul att se det live. Men nästa år vill jag allt se ett bättre arrangemang.

Kommentarer :

#1: Jeanette

Okej att man inte ska förföljas av sina "misstag" hela livet...men kunde de inte valt en konfrencier som var mer känd för nåt annat än den beryktade kräkscenen..??



http://www.youtube.com/watch?v=1O4paMOKf-g

skriven

Kommentera inlägget här :