Vi har nu kommit fram till vår resas sista dag, fredag. Fredagen efter Thanksgiving brukar i USA kallas Black Friday. Det är den största shoppingdagen på hela året. Alla butiker har REA och folk sitter utanför och köar redan natten innan för att kunna komma in först för att handla. Fråga mej inte varför det kallas just Black Friday, men det kanske har med att man får en blackout och slösar bort alla pengar man har? Vad vet jag.
Shopping stod på schemat även för oss. Personligen var jag på jakt efter skor. Skor i alla former och färger. Så jag gick raskt upp till Hollywood och gick in i varenda affär som hade skor. Och visst fick jag med mej några godingar hem. Jag tror faktiskt att folk märker på mej att jag är en äkta skofanatiker när jag kommer in i en butik för jag fick rabatt nästan överallt. Dom drog antingen av 10% eller så lät dom mej slippa att betala skatt. Man lägger nämligen på skatten efteråt i USA, så det priset som står på produkten är inte det priset man i praktiken betalar.. Ja.. förutom jag då, när jag handlar skor. Men sånna saker gillar vi ju såklart.
Två av skönheterna som fick följa med mej hem.
På kvällen hade vi planerat att vi skulle ta det ganska lugnt. Mitt och Johannas plan skulle ju ändå gå klockan 06.00 mot Washington vilket innebar att vi planerade att lämna hostelet vid 03.00 för att ta oss ut till flygplatsen. Viola skulle stanna ett par dagar längre, så henne var det ingen fara på taket med. Men ska man ändå åka någonstans mitt i natten var det ju ingen idé att gå och lägga sej. Det tyckte inte vi i alla fall. Så kvällen började med att vi drack ett par öl på rummet.. det hade liksom blivit över sedan torsdagen, och inte kan man väl slänga mat eller dryck? Det har min mamma lärt mej. Vi gick sedan ut och åt på vår absoluta favorit restaurang som vi hittat i LA. En helt vegansk restaurang med supergod mat till mycket överkomliga priser. Där fortsatte vi kvällen med att dricka vin och spana efter kändisar. Vi ansåg ju faktiskt att det var himla dumt att vara i LA utan att ha fått syn på en enda kändis. Och desto längre kvällen gick desto fler kändisar ansåg vi oss ha sett. Ja, inte för att vi kände igen dom utan mer för att vi tyckte att dom såg lite småkända ut.
På den veganska restaurangen. Det var sjukt gott!
Efter att sedan ha fått ett tips på en närbelägen pub gick vi dit. Jag och Johanna skulle ju som sagt inte gå och lägga oss, och hur spenderar man bäst ett par timmar i LA en fredagkväll om inte på en pub? Snake Pit hette den.. ormgrop på svenska. Vet inte riktigt om jag tyckte det var så ormgropigt, men visst hade vi trevligt. Efter att vi suttit där ett tag blev vi uppraggade på ett äkta amerikanskt sätt; Servitrisen kom fram med tre drinkar till oss och sa att det var från de två herrarna i baren. Äkta svenskar som vi ändå är tog vi tacksamt emot drinkarna utan att ha någon baktanke med det. Det finns väl fortfarande ingen svensk i denna värld som har tackat nej till gratis alkohol? Nä, just det. Men detta innebar också att vi snart fick två herrar vid vår sida. Jag tyckte personligen att dom var ganska tråkiga så jag överlät konversationen till Viola och Johanna. Själv började jag spana runt i salen efter någon annan att prata med.
Jag fick snart syn på ett sällskap som såg himla mycket trevligare ut än dom vi satt och pratade med så jag skuttade raskt över till dom istället. En av killarna visade sej vara låtskrivare och producent.. och jag misstänker att han är en ganska duktig sådan då han skrivit både vinnarlåten i American Idol och vinnarlåten i X-factor. Han berättade även att han jobbat ihop med bland annat Kelly Clarkson. Han var helt klart en kändis, ansåg vi.. trots att vi inte hade en aning om vem han var. Men jag misstänker att han är den amerikanska motsvarigheten till svenska Max Martin.
Tiden gick, och puben stängde. Efterfest hölls sedan hemma hos Producenten. När man klev in i hans lägenhet klev man rakt in i hans privata studio där det fanns ca 25 gitarrer. Han spelade sedan och sjöng för oss, och jag ska be om att få tala om att killen var riktigt, riktigt duktig. Sedan satt vi där och pratade och hade det trevligt tills Johanna tittade på klockan.. Den hade då hunnit bli halv fem. Kommer ni ihåg att jag sa att vi planerade att åka till flygplatsen vid tre och att planet gick klockan sex? Halv fem insåg vi att vi befann oss på helt fel sida stan, i en lägenhet som vi inte visste hur vi skulle ta oss ifrån med ett hostel någonstans långt bort med våra tomma resväskor. För inte tror ni väl att vi hade packat innan vi gick ut?
Smått panikslagna fick vi Producenten att köra oss tillbaka till Orbit där vi på mindre än fem minuter slängde ner allt i hela rummet i våra väskor. Vi packade sedan in oss i hans mycket dyra men väldigt lilla bil. Det var knappt så att våra saker fick plats överhuvudtaget. I Ilfart blev vi sedan körda till flygplatsen som vi anlände till 05.15. Panik, panik, panik, paink!! Vi hann att checka in väskorna, trots att det var ganska mycket krångel med det. Vi blev även släppta genom säkerhetskontrollen trots ett gigantiskt skrattanfall mitt framför vakterna och påsläppta på planet blev vi också. Vi hann precis sätta oss till rätta när det lyfte. Resan hem är helt klart ett eget inlägg, för ni tror väl inte att våra äventyr slutar så där tvärt? Inte när jag och Johanna är i farten inte..
(Och som ni kanske märker har jag typ inga kort från denna kvällen.. men det blir gärna så när man har roligt. Har man så där lagom kul eller trevligt tar jag massor med kort, men har jag svinroligt hela tiden tar jag inte ett enda kort..)