Jag tänker ofta på min morfar. Han dog för ett par år sedan men det spelar ingen roll. När han levde var han den som målade tavlor och skrev böcker. Det var i alla fall så jag kände honom, för han blev pensionär flera år innan jag föddes. Han berättade för mig om hur det var att jobba på bank och försökte förklara att det är viktigt att se bortom siffrorna när ett lån ska beviljas. Det finns alltid en människa bakom och det är det som betyder någonting. Han berättade för mig att han gick in i väggen flera årtionden innan det ens fanns en diagnos som beskrev det. Han berättade hur han varje morgon var tvungen att ta ett djupt andetag vid köksbordet och att han sedan sprang hela vägen till jobbet och låste in sig på sitt kontor och damp ner vid skrivbordet och tänkte "Vilken tur att jag hann hit idag också!". Han förklarade hur han inte kunde gå in i en butik på tre år eftersom det då kändes som om väggarna skulle ramla ner över honom.
Det var på grund av min morfar som jag började bli ordentlig med punktuering og stavning i den här bloggen. Går man tillbaka till de första inläggen innehöll de varken stor bokstav eller korrekt användning av "de" och "dem". Istället tog jag genvägen och skrev "dom". Men det ändrade jag snabbt efter att morfar visade mig sitt uppläsningsprogram han använde på sin dator för höra vad jag skrev. Synen hade för länge sedan svikit honom så hans enda sätt att följa med på min resa var genom en mekanisk röst som läste texten ordagrant. Behöver jag säga att det blev väldigt underligt när datorn läste "dom", inte som i det slarviga användandet av "de" och "dem" utan som det egentligen står.. Dom. Som i domstol.
Häromdagen var morfar hos mig för att säga hej. Det är i alla fall det jag tror. Jag stod i mataffären och hade just betalat det jag skulle ha. Mobilen låg tryggt i jackfickan och jag satte tillbaka mina hörlurar i öronen. Jag tryckte på knappen på sladden, den som vanligtvis startar musiken igen. Men den här gången gjorde den inte det. Istället aktiverades Röststyrning. Och innan jag hade sagt ett ord eller ens hunnit reagera hörde jag telefonen säga "Ringer Morfar Hem".
Jag avslutade samtalet innan det hade hunnit gå fram några signaler. Det är fint med en påhälsning av morfar, men om någon faktiskt hade svarat hade jag blivit alldeles för stressad för att kunna fungera normalt.
Och ja.. Röststyrning är för övrigt en funktion som har varit avaktiverad på min telefon i flera år.
