A mad angel

När jag skulle hem från min fotografering i lördags frös jag så att jag skakade. Och när såg jag bussen komma högre upp i backen slängde jag ihop alla saker och sprang. Jag sprang allt vad jag kunde för att inte missa den. För just då kändes det fullkomligt omöjligt att vänta i tio minuter på nästa. 

 

Och vet ni? Idag har jag träningsvärk. Från att springa till bussen! Kära någon. Jag fick ju träningsförbud i december, så efter att jag slutade att dansa har jag inte tränat alls. Och att gå från att träna tio-tolv timmar i veckan till att inte träna alls har tydligen påverkat kroppen mer än vad jag trodde. För idag har jag träningsvärk i vaderna, på insida låren och i vänster axel. 

 

Som ni kanske förstod av gårdagens foto stod jag vid skymningen uppe på Ekeberg för att försöka fånga solnedgången på bild. Dessvärre hade jag väl inte helt kollat upp exakt när solen skulle gå ner vilket gjorde att jag var där alltför tidigt. Solen går inte ner klockan åtta längre, bara så att ni vet. En mer erfaren fotograf kom först kvart i nio och var klar på tio minuter. Själv stod jag där i en och en halv timme och studsade. En skymning i april uppe på ett berg är inte direkt det varmaste jag varit med om.