Vardagsproblem.

Jag var precis och köpte en kaffe. Ni vet, finkaffe.. Svindyrt, som nästan inte innehåller något kaffe alls. För det är ju lite så jag jobbar. Jag dricker ju bara kaffe som inte smakar kaffe. Och idag blev det en Salted Caramel Latte på sojamjölk. Ja men ni hör ju, det är ju inte mycket kaffe i en sån. Nåja. Det var i och för sig inte det jag tänkte prata om idag. Istället tänkte jag att vi skulle gå in på något som stör mig varje gång jag unnar mig en finkaffe. Och det är det här med att folk inte verkar förstå hur det går till att beställa saker på ett café längre. 
 
Ja men de flesta av oss vet ju att du beställer kaffe i kassan, betalar, går fyra steg åt sidan och väntar vid änden av disken för att få din dyra kaffe i handen när den är färdiglagad. De flesta av oss vet också att kaffen kommer tids nog, bara vi väntar lite. Detta verkar dock vara generationsbetingat. Generation äldre verkar nämligen tro att någon kommer att stjäla deras kaffe om de inte själva hänger över disken för att konstant hålla koll på när den blir lagad. Det i sig är ju inget problem.. I alla fall inte så länge de är ensamma i kön. Det uppstår dock ett ganska stort problem så fort det kommer någon annan som också skulle vilja komma fram och ta det dyra de precis betalt. För om en person hänger över disken för att se när deras kaffe blir lagad kommer ju ingen annan fram för att få tag i sin beställning. De står helt enkelt i vägen. Jättemycket! 
 
För visst är det så att det alltid är någon som liksom står alldeles för nära disken så att ingen annan varken ser eller hör någonting? Och att någon annan skulle kunna komma fram för att ta sin beställning är det inte tal om. Och är det inte ofta så att det är den som står sist i kön i kassan som ställer sig först och blockerar där kaffen kommer?
 
Är det bara jag som upplever det här problemet? Eller snarare, är det bara jag som upplever det här som ett problem? Och är det bara jag som tycker det verkar som om detta är förbehållt den äldre generationen? 
 
Fast.. Om det här är det största problemet jag har i vardagen så måste jag ändå säga att jag är ganska nöjd. 
 


Taggar: Café, Finkaffe, Vardagsproblem;

Att hitta sin look-alike.

Någon sa till mig idag att jag är lik Ronja Rövardotter..
Vad tänker ni? 
 
Taggar: Look-alike, Ronja Rövardotter;

Att slå in på den kriminella banan.

Jag var och handlade mat idag. Och jag råkade tydligen pricka in rusningen för jag var definitivt inte ensam i butiken. Så det var kö i kassan och när jag som bäst stod och plockade ner mina varor i påsar började plötsligt nästa kunds varor att komma på samma band. Och eftersom jag har en grundläggande skräck för att vara ivägen för andra skyndade jag mig allt vad jag kunde för att bli färdigt och sprang sedan ut ur butiken. 
 
Och när jag kom hem började jag plocka in varorna i kylen. Soyamjölk, lök, tomater, gurka, tofu, lök.. Igen? Plötsligt hade jag två nät med lök trots att jag var helt säker på att jag bara plockat ner ett i korgen. Hur kan det ha gått till? Men så insåg jag plötsligt.. Det måste ju.. Det kan väl inte.. Har jag.. Har jag blivit en löktjuv?! 
 
Ja men det var måste ju ha varit så att nästa kunds lök hamnat i mina påsar. Och jag kunde inte sluta att tänka på den ångesten den andra kunden måste ha känt när hen kom hem och upptäckte att det minsann inte fanns någon lök i hens påsar. Och lök som är så viktigt för matlagningen! Jag såg framför mig hur den andra kunden sedemera var tvungen att gå tillbaka till butiken och bråka med kassapersonalen, vifta med kvittot och hävda bestämt att hen betalat för lök utan att ha fått den med sig hem. Kanske kunden halkade på isen och bröt benet, fick en infektion och sedan dog..! På grund av mig?! 
 
En simpel löktjuv. Det var alltså det jag skulle växa upp till att bli. 
 
 
Taggar: Den kriminella banan, Löktjuv;