A mad angel

Det är inte bara snön som smält bort och snödropparna som börjat titta fram som gör att det är vår. Man får ju muntra upp sej bäst man kan, så häromdagen målade jag naglarna.. inte i den vanliga mörklila färgen som jag haft hela vintern, utan i en ny solgul färg. Jag blir helt vårig bara jag tittar på dom! Och för att verkligen piffa till det hittade jag några gamla nagel-stickers (heter det så?) i en låda som jag satte på. Jag menar verkligen gamla också.. Jag fick dom nämligen med en FRIDA-tidning för ungefär tolv år sedan. Hade jag inte använt dom själv hade jag säkert kunnat sälja dom på blocket om tio år för massor med pengar. Det skulle väl nästan vara antikt? Nåja, sak samma. Våren är i alla fall på G här i Göteborg, så ut och njut av solen gott folk!

När förra årets Earth hour inträffade befann jag mej i Australien, närmare bestämt i Byron Bay. Jag bodde då på hippie hostel nummer ett; The Arts factory. Åker ni någonsin till Byron Bay, se till att bo där! Under den timmen då Earth hour inträffade satt hela hostelet tillsammans på golvet i ett stort rum och lyssnade på människor som spelade gitarr. Det var lite Kumbaya-stämning över det hela, där jag var på vippen att starta allsång och hålla mina medmänniskor i händerna. Som tur var tyglade jag mej, och satt helt enkelt bara med och njöt av stämingen. Detta årets Earth hour blev inte riktigt lika stämningsfylld. I år satt jag ensam hemma med tända ljus i hela lägenheten, till och med på toaletten. Ingen direkt Kumbaya-stämning (det är faktiskt svårt att uppnå själv), men ändå väldigt mysigt. Fast jag ska erkänna att jag fuskade.. Jag stängde varken av tv:n eller datorn, men jag tänkte att ha alla lamporna släckt är bättre än ingenting. Var ni med och firade Earth hour?

I did it again! Jag blev igår utbjuden på en blind date. Tydligen utstrålar jag någonting som gör att människor vill para ihop mej med unga män i sin närhet. Igår var det dock ingen a-lagare som ville para ihop mej med någon av sina söner, igår var det en kvinna som ville para ihop mej med en av sina arbetskamrater. Hur träffade jag då på henne? Jo, jag och min hudterapeut Lina (japp, en sån har man när man är vuxen) skulle igår gå ut och ta ett glas vin. Så lite innan stängning skuttade jag in på salongen för att vänta på att Lina skulle bli klar med sina sista kunder. Den sista kunden för dagen kom in, och hon tycktes vara lika übersocial som mig, så vi började (såklart) att prata med varandra. Efter 10 minuters pratande utspelade sej sedemera följande:

- Men du.. är du singel?


- Eh.. jo, det är jag ju.


- Är du det?! För jag sitter här och funderar på om inte du kunde passa himla bra ihop med någon av mina grabbar. Ja, alltså det är ju ingenting så! Absolut inte! Men jag jobbar ihop med två grabbar som är singlar, så jag tror att du skulle passa väldigt bra ihop med någon av dom. Ja, den ena är från norrland, har lite halvlångt hår i en hästsvans och är lite bastant så där. Den andra är mer bitig så.. och vilken kropp han har! Den är helt underbar! Oj, oj. Han har kort hår, lite tatueringar och så.. Han kör mer på den här bad boy stilen, men han är världens snällaste. Ja, det är bara för dej till att välja. Vem vill du ha?


(Här asgarvar jag redan, om det nu var någon som skulle tvivlat på det.)

- Nä, men välj du. Det är ju du som känner dom. Vem tror du jag skulle passa bäst ihop med?


- Ja, jag vet ju inte riktigt. Det är riktigt fina killar båda två. Så jaa.. Men jag tror att Mr. Bad boy skulle passa dej. Ja, han gillar lite mindre tjejer också så det blir ju helt perfekt. Den andra killen dejtar ju gärna lite större tjejer, så då blir Mr. Bad boy nog himlans bra till dej! Men du, jag kan ju ta ett kort på dej och visa honom nästa vecka! Ja, så gör vi! Du är ju helt underbar som ställer upp på det här också!


- Äh, det är väl bara roligt. Äventyr i vardagen ska inte underskattas.


Sedan ställde hon upp mej i ljuset och tog tre kort med sin mobilkamera. Jäklar vad jag skrattade. Jag menar, hur lyckas jag alltid hamna i sånna här situationer?! Men kör bara. Sedan fick hon min mail och så sa jag till henne att han ju kunde leta upp mej på Facebook om han ville. Så, vi får väl helt enkelt se hur det blir.. Antingen hör han av sej, eller så gör han det inte. Oavsett så är det ju en ganska rolig historia, och jag fick mej ett rejält skratt.