Ni vet den där känslan jag brukar beskriva när jag är ute och reser? Den där när det plötsligt känns som om hela världen har lyft sin tyngd från min axlar och jag plötsligt kan andas igen? Jag har börjat hitta den hemma. Och det är så skönt. Jag är otroligt förvånad, för jag trodde nog inte att det var möjligt. Går det an att känna sig fri hemma? Jag trodde verkligen inte det. Det var därför jag kände ett akut behov av att resa utomlands flera gånger om året. Bara för att få ett andningshål för att orka med vardagen.
Men plötsligt känner jag att jag faktiskt börjar kunna andas utan att vara utomlands. Utan att fly från alla måsten. Kanske är det för att jag har rensat ut människor som inte har varit bra för mig? Kanske är det för att min terapi tar mig frammåt? Kanske är det för att jag har ett jobb jag intuitivt känner att jag är bra på? Eller en kombination? Jag vet inte. Men det är otroligt skönt att låta andras problem få fortsätta att vara just andras problem. Jag är inte involverad längre. Jag bryr mig såklart om mina vänner, jag finns där för dem. Men deras problem är inte mina problem.
Och det tog mig bara trettio år att lära mig det.
Bild från Nya Zealand 2009, året när jag kände mig fri nästan hela tiden
Jag förstår vad du menar, men tyvärr har jag inte hittat den känslan av ro här hemma!;( Jag har varit ute och rest väldig mycket i livet ( 2 långa resor. 1 resa på 6 månader och nydligen en på 15 månader)och det känns som om det är aldrig tillräcklig. Jag saknar känslan att vakna upp och känna sig fri, att inte veta vad dagen bär sig av! Jag hade velat köpa en segel båt och segla runt karibien öarna några år, men min man ville hem och bilda familj...så det fick bli en familj. Jag är super lycklig att vänta vår första barn, men jag tänker varje dag på friheten och spänningen som man får under långa resor. Min man lovade att om 5 år då ska vi ut på en lång resa igen med våra dotter innan hon börjar skolan!;)