På fjärde plats, Julbordsutbjudningen
När: December 2010
Var: Nesbru utanför Oslo
Hur: Jag var bjuden på julbord av min kära kollega och väninna Malin. Hennes pojkvän Stewart (som tillhör den lite högre klassen i samhället) skulle nämligen hålla ett stort julbord för hela sitt företag, och hon presenterade hela idén till mig genom att säga att hon behövde lite stöd då hon inte kände någon där. Stöd för en väninna samtidigt som man får gratis mat och dricka? Ja, det tackar då inte jag nej till.
Nesbru ligger som sagt utanför Oslo, så de hade hyrt en stor buss som skulle ta oss dit. Bussen skulle gå från Oslo centrum. Eftersom jag var ensam och definitivt inte kände någon annan än Malin var jag ganska vilsen när jag gick omkring och letade efter bussen som skulle ta mig ut till julbordet. Så jag ringde helt enkelt värdinnan och så fick hon guida mig genom folk och trafik. När jag sedan kom till rätt ställe sa hon till mig att jag borde se en kille med gitarr. Det gjorde jag. Jag fick uppgifter om att han skulle till samma ställe som mig då han skulle spela på festen. Så jag klevade fram, som jag vanligtvis gör, och började prata:
- Hej. Vi ska tydligen till samma fest du och jag.
- Eh.. Jaha.
- Ja. Jag känner ingen här och så tyckte jag väl att du såg lite ensam ut också så då tänkte jag att jag kan ju börja prata med dig.
- Ja, jo. Jag känner ingen heller.
- Nä, men så bra då. Då kan ju du och jag hålla ihop ikväll. (Hö, hö)
- Eh.. okeeeeej.
- Jaha, vad gör du då?
- Jag är musiker. Jag spelar i band.
- Vad då? Är du känd eller?
Jodå, jag vet hur man ska göra ett första intryck! Vi fortsatte i alla fall att prata under hela bussresan och kom ganska snart fram till att både han och jag var ganska bakfulla och egentligen inte hade någon som helst lust att åka till något jädra julbord för en massa överklassfolk som vi inte kände. Vi fortsatte att prata även när vi kom fram och vi såg till att sätta oss vid samma bord för att äta.
Efter ett tag hör jag plötsligt gitarristen säga att jag är hans fru och att vi varit gifta i 11 år. Resten av bordet vände sig naturligtvis till mig för att kontrollera uppgifterna. Jag hade väl inget bättre för mig, så jag spann vidare på den historien. Att lura ett gäng överklasskärringar på ett julbord har väl ingen dött av, tänkte jag. Så vi utvecklade vår historia mer och mer. Vi hittade på bröllopsdatum, smeknamn på varandra, vi påstod oss ha samma efternamn och att det var helt okej att ha affärer med andra, så länge man frågade om lov först. Och hela bordet trodde oss.
Resulterade i: Ett, än så länge, 8 månader långt förhållande.
Vi sågs sammanlagt: Massor med gånger.
Övrigt: Yep, you guessed it. Detta är historien om hur jag träffade M. Till historien hör också att jag till en början inte var speciellt intresserad. Visst, det var kul att lura i alla att vi hade varit gifta i 11 år, men det var väl inte så himla speciellt tyckte jag. Det tyckte dock han, vilket gjorde att han inte gav sig. Han fortsatte att bjuda ut mig tills jag gick med på ett par riktiga dejter, utan lurendrejerier, vilket till slut resulterade i att vi blev ett par. Kanske inte det konstigaste sättet jag blivit utbjuden på, men definitivt det sätt som gett bäst resultat!
