Snälla kvinnor med sammetslena röster.

Har ni också dagar när ni vill lägga er ner och gråta en skvätt för att någon har varit snäll mot er? Det har jag. Tidigare pratade jag med en vänlig kvinna i telefon. Jag behövde lite vägledning och få svar på ett par saker jag gått och tänkt på och hon var så otroligt snäll. Hon svarade på allt jag ville veta, gav mig extra tips och trix och bara pratade med en sådan där sammetslen röst i luren så att jag mest ville krypa igenom och gömma mig i hennes knä en stund. Varför finns det inte fler sådana där snälla människor som pratar i telefon med en? Som liksom med sin blotta närvaro på den andra sidan kan få allt att kännas lite, lite bättre. 
 
För det jag sliter med mest här i vardagen är mitt dåliga samvete. Som alltid. Jag har så sjukt dåligt samvete för att jag är sjukskriven, för att jag inte jobbar, för att jag låter mitt liv flyta iväg. Jag möts av oförstående människor, som för all del bara menar väl, men det sätter sig som en tagg i sidan på mig. 
 
"Vad gör du för att bli frisk?" 
"För att kunna få lån/resa/köpa dyra saker måste du ju ha ett fast jobb först"
"Så du sliter fortfarande med depression?"
 
Och jag vill bara ställa mig upp och skrika att jag inte vet! För jag vet verkligen inte. Vissa dagar har jag det bra och känner att jag skulle kunna ta över världen. Andra dagar faller jag ihop i en ångesthög. Och jag förstår att normen i samhället säger att det skulle bli bättre av att ha ett jobb att gå till för att få en "struktur på livet". Men om jag hatar struktur då? Hur löser jag det? 
 
Och medans alla de här tankarna flyger omkring i ett virrvarr som jag inte har någon form av kontroll på överhuvudtaget säger den snälla kvinnan till mig:
 
"Tänk på att inte försöka komma tillbaka till att jobba för snabbt. Det är jätteviktigt att du vilar upp dig ordentligt innan du kommer tillbaka. Annars kommer du bara falla ner i samma hål igen. Så bara ta det lugn. Ta den tid du behöver. Vila dej. Och andas!"
 
Och det där dåliga samvetet som praktiskt taget äter upp mig och gör mig handlingsförlamad rann plötsligt av mig..
I alla fall för en stund.
 
 
Taggar: Dåligt samvete, Snälla kvinnor i telefon, Utbränd;

Kommentera inlägget här :