En önskan om att slippa se.

Ni vet den där diskussionen om feminism, sexism och genus? Den som pågått ganska länge nu. Ibland önskar jag att jag kunde ta bort vetskapen och kunskapen. För desto mer jag läser desto argare blir jag. För att andra inte ser det jag ser. 
 
Detta med jämställdhet. Det ligger dessvärre inte på ett personligt plan. Det är strukturellt. Och samhället är så matat med det att det är svårt att se. Men nu när jag väl börjat se det önskar jag att jag aldrig hade gjort det. För överallt blir jag pinsamt medveten om hur jag behandlas annorlunda på grund av att jag är kvinna. Det är allt från att varubudet på morgonen hälsar mig med "Hej lilla gumman" eller kallar mig för "Kärring" när något inte går som han vill. Är det för att han är en idiot som vill kränka mig? Naturligtvis inte. Han är bara inte medveten om hur han tilltalar mig. För det är så i grunden accepterat. Att det där "lilla gumman" väl inte är så farligt? 
 
När jag märker att det första som kommenteras är mitt utseende medans mina manliga kollegors prestationer är det som står i centrum. När jag ser att kunder går förbi mig i butiken för att fråga om råd av en man. När personaltoaletten märks med "Tough men" och "Delicious ladies". Delicious. Det är väl så mat vanligtvis beskrivs? Varför inte märka dörrarna med "Tough ladies" och "Handsome men" där kvinnor kan framstå som starka istället för att beskrivas som köttstycken..? Jag förstår inte varför det är så svårt.
 
Och jag är arg. Jag är arg för att jag inte blir förstådd. För att folk i min omgivning inte ser samma sak. Och jag blir så in i märgen trött. För jag vet inte hur jag ska kunna skapa en förändring. Därför fortsätter jag att koka inuti och le på utsidan. Men vad hade jag inte gjort för att slippa se eländet. 
 
Taggar: Feminism, Jämställdhet, Sexism;

Kommentarer :

#1: Julia Bahner

Håller med. Jag kan inte längre se en film utan att tänka på de (ofta) stereotypa könsrollerna tex. Eller om det för en gångs skull inte är så, så tänker jag på det istället...

Svar: Ja.. Inte bra. Det är på ett sätt skönt att fler ser det jag ser. För min erfarenhet av Norge är att det kanske inte råder riktigt lika samma medvetenhet här.
A mad angel

skriven
#2: Sofia W

Jag håller verkligen med dig! Jag är också arg och nästan lite rabiat här hemma emellanåt. Upprorisk! 😡 Jag vill också vara med och förändra men vart vänder man sig för att göra skillnad tro? Sen har jag en härlig "oro" över hur vi och andra i Arons närhet formar honom. "Pojkar är pojkar" är en störd inställning hos många häromkring. Dom förstår inte att det stjälper mer än hjälper honom från normen och min önskan om att han ska växa upp och få vara den han vill vara.

Svar: Jag tänker att den viktigaste skillnaden du kan göra är att ge Aron en bra grund att stå på. Och det tror jag att du gör genom att vara medveten om just sådana här saker. Sedan är det okej att vara arg. Det måste få vara okej!
A mad angel

skriven
#3: Johanna

Välkommen till klubben! ;)
Den är inte särskilt angenäm och du kommer bli arg var och varannan dag och du kommer komma till en punkt då du slutar le och spela med för att du inte orkar ta debatten. Men det kommer du! Till slut orkar du inte gå runt med all ilska, du kommer behöva ventilera den! Tack gode gud (som inte finns) för Jakob som jag kan ventilera all världens dumheter med varje dag säger jag bara. Och alla fantastiska feminister på olika forum på nätet och alla medvetna vänner och kollegor i mitt liv. Och du får mer än gärna skriva/ringa till mig när du behöver bli av med lite frustrationer! Kommer säkert ha något att kräkas tillbaka och så kan vi skratta lite åt det och peppa varandra! Som du säger- lätt att önska att en aldrig upptäckt eländet men nu får vi göra det bästa åt saken och pålysa andra om strukturell sexism och förtryck. Babysteps!

Svar: Kanske slutar jag att le en dag. Vem vet. Men just nu får det bara vara som det är. Jag känner rent generellt att Norge inte har kommit lika långt som Sverige har gjort gällande just medvetenhet. Här har det inte alls varit samma sorts diskussioner. Och det gäller både bland alla. Diskussionen kanske kommer upp och blir "modern" om fem år här..? Men ja.. M får höra en del han också.. =]
A mad angel

skriven
#4: Julia

Alla som vill göra något åt sånt här kan höra av sig till mig om en t.ex. vill engagera sig i Feministiskt initiativ! :)

Svar: Alltid bra att veta! Vi får planera in en skype-dejt snart. Det blev ju aldrig av förra veckan.
A mad angel

skriven
#5: Johanna

Norge och Danmark kanske är lite på samma stadium?! De skulle aldrig kalla sig feminister där. Och de använder n-ordet utan att blinka. Sätter typ i halsen varje gång!
Men jag tänker att allt får ta sin tid. Just nu händer det väldigt mycket i Sverige! På gott och ont! Det rör ju upp en jävla massa känslor hos folk som känner sig hotade.

Och Sofia! Du gör en jätteförändring bara genom att vara medveten om hur det ser ut. Att ge Aron verktygen som får honom att förstå all hans potential! <3

Svar: Det så himla konstigt att det kan vara sådan skillnad trots att länderna ligger så nära varandra. Sedan kan jag avundas Norge deras landskärlek på 17 maj. Att gå runt och vifta med svenska flaggan och klä sig i gult och blått den 6 juni känns ju ganska långt bort..
A mad angel

skriven

Kommentera inlägget här :