Idag känner jag mig så där väldigt redig. Jag känner nämligen att jag har gjort så himla mycket idag. För en specifikation över exakt vad jag lyckats åstadkomma, var god fortsätt läs:
05.58 Katten har fått tag på mina hårspännen som hon leker högljutt med på golvet. Jag går upp och tar dem ifrån henne.
07.02 Katten har fått tag på någonting annat att leka med som också låter alltför högt. Jag går upp för att ta det ifrån henne, men innan jag hunnit fram har hon gömt det.
08.00 Väckarklockan ringer. Katten kommer och myser i åtta minuter. Aldrig mer, aldrig mindre.
08.08 Uppstigning.
08.09 Inser att det är stopp i duschen. Raggardusch it is.
08.21-09.28 Morgonbestyr. Smink, frukost, kläder, mat till katten. Iväg till bussen.
09.36-09.51 Bussåkning.
10.00-18.00 Jobb
18.27 Handla Plumbo (norsk motsvarighet till kaustiksoda), bananer, bröd och ägg.
18.36 Laga mat.
19.01 Middag med M.
19.17-20.47 Döende i soffan.
20.48-21.45 Diska, städa, ordna kattlådan, greja och fixa.
21.46 Te till Lost på Netflix.
För de flesta andra är detta bara som vilken annan dag som helst, men för mig är det en kraftansträngning att orka göra något som helst efter jobbet. Det är när jag tänker på sådant jag inser att jag fortfarande inte är helt frisk. Eller som igår när Amalie frågade om jag hade lust att göra någonting efter jobbet och min första tanke var:
"Vad då? EFTER jobbet? Orkar vanliga människor göra saker då? Är det normalt?"
Det hela slutade med att vi gick en promenad genom hela stan. Det tog ungefär två timmar. Men det känns ändå som om jag är på bättringsvägen. För ett par veckor sedan orkade jag knappt lyfta en arm när jag kommit hem. Så det går åt rätt håll. Sakta men säkert.
Men det går fint. Jag har tid.
Bilder från gårdagen.